LJ Media

Avliden

2011-10-30T13:09:00.002+01:00

Vill bara kungöra att den här bloggen är död.
Jag lägger energin på resebloggen i stället.
Vänner som vill följa min vardag hittar mig på Facebook.

Terrordåden i Norge - Internationell nyhet?

2011-07-22T22:15:00.002+02:00

Efter att ha läst Aftonbladets webbtidning om terrordåden i Norge började jag fundera lite.
Att minst sju personer dött efter bombattentatet mot regeringsbyggnaden i Oslo samtidigt som en falsk polis tar sig in på ett ungdomsläger och skjuter minst tio personer till döds borde vara en världsnyhet, eller hur?
Jag kollade först de skandinaviska tidningarna. Finska Hufvudstadsbladet, Danska Ekstrabladet, de norska tidningarna samt de svenska. Samtliga toppade med tragedierna i Norge.
Fortsatte sedan med Europa. Jodå, händelserna i Norge var headlines även i England, Holland, Tyskland och Italien.
Bytte kontinent. USA nästa. New York Times, USA Today och CNN toppade med händelserna i Norge. Däremot hade Miami Herald inte en rad om tragedin.
I Sydamerika var det knäpptyst. Bara lokala nyheter.
Fortsatte med Afrika. Kollade en rikstäckande Sydafrikansk tidning. Där kom det headlines igen. Australien nästa. Samma sak där. Stort uppslaget.
Till sist kollade jag Asien. Började med Singapore. Inte en rad. Däremot drog man på en bussolycka i Indien. Bankok Post, samma sak. Sist av allt kollade jag Japans största dagstidning, Tokyobaserade Asahi. Knäpptyst även från deras håll.
Alltså, detta är en stor nyhet. Men inte i Asien och Sydamerika. Undrar varför...

Omslaget klart

2011-06-27T20:22:00.001+02:00

Min förläggare offrade delar av midsommarhelgen för att ta fram ett passande omslag till min nästa bok.
Jag tycker att han har gjort ett bra jobb.
Vad tycker ni?

Möss-kameran

2011-06-08T22:56:00.000+02:00

Tjahapp. Måste väl skriva något för skrivandets skull...
Tysklandsresan var full av strul, men till slut blev det bra, tror jag. Kom i varje fall hem ordentligt. Och sov på ett suveränt hotell i Malmö på vägen ner.
Läste Aftonbladets artikelserie om fattiga barn i dag. Såg att det numera finns studentmössor med inbyggd kamera, som de fattiga barnen inte har råd med. Vafalls? Kamera i mössan? En studentmössa som man använder en vecka innan den läggs undan. Vem behöver en sådan?

Kungens polare - och deras polare

2011-05-30T01:05:00.002+02:00

Tänk om man kunde bli osynliga mannen för en dag.
Smyga in på Drottningholm under en familjemiddag, kanske en torsdag.
Lyssna på hur Carl Philip eventuellt säger "vill Kronprinsessan vara vänlig och fly mig drottningsylten" när han ska söta sina pannkakor. Punschen till ärtsoppan lär redan vara slut. Det har nog Kungen redan sett till...
Kvällstidningarna har sedan ett par dagar rapporterat om vad som hänt sedan kungavännen Anders Lettströms påstådda kontakter med maffian, eller kriminella som jag hellre kallar dem avslöjats. Lettström lär ha jobbat hårt för att skaffa fram de bilder som Mille Markovic, en av få som uttalar sig öppet i boken "Den motvillige monarken" påstår sig ha.
Bilderna, som ingen ännu vet om de existerar, är tydligen värda mångmiljonbelopp. Lettström har erkänt att han kontaktat Milan Sevos påstådde livvakt Daniel Webb för att kunna pressa Markovic i syfte att få loss de bilder som skulle visa Carl XVI Gustaf i besvärliga situationer.
Allt detta har ni läst i kvällstidningarna nyligen.
Men hur vore det om man skulle gräva lite djupare? Alltså, Lettström är barndomskompis till Kungen. Andra nära vänner är Aje Philipson och Noppe Levenhaupt.
Aje anses vara den mest seriösa av Kungens polare, Noppe och Lettström anses mer vara festprissar.
Men hittills har tidningarnas unga killar bara krafsat på ytan gällande vår monark och hans umgänge. Framför allt, monarkens umgänge med kriminella.
Själv känner jag till en polare till Lettström och Aje som kanske har en hel del att berätta, om han vill.
Då Kungen och hans vänner är i pensionsåldern kan man ju fundera på varför tidningen väljer att sätta två rappa ynglingar att göra research gällande denna aktuella story. Varför inte spara deras energi till nästa skandal inträffar, då de har skaffat det nätverk de behöver för att göra några riktiga avslöjanden?
Jag kanske borde ge dem en lektion i grävandets konst.

Finländskt firande

2011-05-18T22:44:00.002+02:00

Efter lågvattenmärket till VM-final i ishockey har jag bara försökt glömma den.
Men man blir påmind varje dag. I dag hade Aftonbladet en grej om hur den finske idrottsministern kritiserar lagledningen därför att de var märkbart påverkade, rent ut sagt fulla, då de raglade ut ur planet på Helsingfors/Vanda International.
Även huvudsponsorn, flygbolaget Finnair kritiserar de finska lejonen.
Men hallå - Det var väl Finnair som furnerade dem med allsköns drycker under flighten?
I så fall borde de verkligen dämpa tonen en aning.

I dont like mondays

2011-05-09T23:46:00.002+02:00

I vanliga fall gillar jag måndagar, men denna måndag har varit lite väl händelserik.
Dagen inleddes med en koll av e-post. Hade fått mail från en tjej på ett förlag jag kontaktat för att fixa lite fler frilansjobb. Hon föreslog möte nästa vecka.
Jag svarade och gav henne några alternativa eftermiddagar. Förlaget ligger inte i Stockholm, så det krävs lite planering och resande för att jag ska kunna infinna mig.
Därefter kom en pressrelease om nya Bordershop i Rostock. Gjorde ett snabbt inlägg på resebloggen om det innan jag satte mig och randade bildtexter till ett knäck om turism i Malmö. Medan jag mailade bilder samt text från Malmö kom ett mail från Malmö Turism. Telepati eller?
Min kusin hörde av sig och vill hälsa på. Vi kom överens om att torsdag-fredag skulle passa bra. Sedan mailväxlade jag med Åke på Aftonbladets Levande Historia innan jag skrev en faktura till honom på överenskommet belopp. Givetvis ligger den kvar här på köksbordet. Glömde ta den med mig när jag skulle ut och handla ingredienser till köttfärssåsen jag avnjöt i afton.
Bordershoppens kille hörde av sig och berättade att det skulle bli en grand opening som jag skulle få inbjudan till. Tackade ja och mailade knäckförslag omgående.
Kollade sedan i almanackan och såg att det krockar med en grej i Polen. Men man får se vad tidningarna efterlyser. Det lutar åt Rostock i varje fall.
Ringde sedan gamle Okej-skribenten Jörgen Holmstedt och bad om bilder till boken. No problems. Han skulle scanna och maila i nästa vecka. Jörgen tyckte att jag skulle fixa ett kapitel med Ulf Malmros, regissören vars examensarbete var Elake Polisen. Jag ringde Malmros, men han är mitt uppe i ett filmprojekt och har inte en sekund ledig förrän i höst. Då ligger boken redan på diskarna.
När dagen gått över till kväll ringer mobilen. En promotionsnubbe som påminde om deras champagnefrukost i morgon. En grej jag redan tackat nej till.
Champagnefrukost? Jo, det är mig inte helt främmande, men inget jag springer benen av mig för. Lovade dock att infinna mig. Killen är trevlig och förmodligen rådde det en viss journalistbrist. Det får bli en slät kopp kaffe i morgon bitti innan jag drar iväg till storstan.
Därefter kollade jag mailen en sista gång innan det var dags för att fixa käk.
I inboxen var det kaos. Dels hade tjejen som jag skulle träffa i nästa vecka ändrat sig, så nu passar fredag denna vecka alldeles utmärkt. Min tålmodiga kusin insåg allvaret i det hela och köpte mitt förslag. Han kommer på torsdag och drar fredag förmiddag.
Dessutom hade en redaktör vidarebefordrat ett mail från en läsare som gått i spinn på att jag inte tänkt på miljöaspekten i ett reportage om tjänstebilar som publicerades för lite sedan. Började med att göra en halv pudel som jag mailade.
Sedan kunde jag äntligen fixa käk. Medan jag stod vid spisen ringde jag ett par bekanta, en inom bilindustrin och en inom miljöindustrin (om man nu får kalla miljö för industri). Fick en del fakta så när jag ätit klart skickade jag ett nytt mail till redaktören för bladet som publicerat mitt tjänstebilsknäck. Jag föreslår att hon ska dumpa insändaren. Annars riskerar hon att skapa en debatt som varken hon eller hennes tidning vill ha.
Men nu återstår resten jag tänkt fixa i dag. En bokrecension samt ett knäck om att åka spårvagn i Tallinn. Men det får bli en annan dag.
Mighty monday, eller hur?

Svullo-boken är på G

2011-05-04T23:23:00.004+02:00

Under helgen har jag plåtat området Svullo bodde i på slutet, träffat ett par människor som haft lite mer att berätta och sorterat bilder.
Under denna veckas första hälft har jag skrivit ett knäck åt Aftonbladets Levande Historia och roddat bilder till boken.
I dag fick jag ett gäng bilder från Uffe Bejerstrand på Fantastiska Nöjen. Han verkar sitta inne med en riktig drös med kul minnen från förr. Han lovade att leverera mera.
I morgon ska jag till Solna för att kolla i Mickes mammas fotoalbum och för att plåta huset han växte upp i.
Visst ja, idag fick jag tag i en sponsor för releasepartyt. Fick tag i, förresten. Denna krögare var den allra första jag ringde och det blev OK direkt. Hard Rock Café bjuder på lokal samt buffé. Dryck ordnar jag själv. Får väl ringa någon vinimportör.
Men HRC har löst det största problemet, en mycket passande lokal (låten För fet för ett fuck skrevs där) samt mat. Tack för uppställningen Giovanni!

Surrealistisk dag

2011-04-28T23:33:00.004+02:00

Gick upp halvtidigt i dag. Skulle infinna mig i Värtahamnen klockan 10.45 vilket jag också gjorde. På vägen dit hann jag ikapp P, en redaktör jag känner. På gående fot berättade jag storyn om hur Mumintrollet hamnade i finkan för henne. P garvade och gav ett halvt löfte om att jag kan få skriva det knäcket för hennes tidning.
Därefter serverades en Metropolitan ombord på Silja Symphony samtidigt som vi fick lite info om New York, Las Vegas ch om TallinkSilja.
Sen tog Erkki över. Erkki Rintala är Östersjöns okrönte kung gällande viner. Han prenumererar på priset som årets sommelier och nu hade han sammansatt en trerätters lunch med utvalda viner. Jodå, det gick ner! Fick även en pratstund med Janis, rederiets marknadsdirektör. Vi ska höras om ett par veckor och dra igång ett litet projekt som jag lär rapportera mera om på bloggarna.
Efter besöket ombord drog jag vidare till Sveriges Radio för att hämta min deklaration. SR:s ekonomichef hjälper mig att deklarera. Själv har jag noll koll på hur sådant funkar, men det bästa är ju gott nog. Tack, Hägge!
Drog vidare med bussen till Slussen för att ta T-banan till Farsta och sedan bussen hem. På T-banan visade det sig att de hade driftproblem och skulle bussa passagerarna mellan Medborgarplatsen och Sandsborg. SUCK! Pallade inte. Ändrade mina planer och bytte T-banelinje. Ringde polaren Roger och föreslog en öl på Valla Torg i Årsta i stället. Roger accepterade och anlände ungefär samtidigt som jag till uteserveringen.
Efter ett par öl, vi hade just fått in ett par nya, rammades bordet av en permobil. Bordet släpades en bit, allt jag hade i kassen som jag fått med mig från TallinkSilja var genomblött och den generade stackaren med permobilen som löpt amok skämdes nog rejält. Det var nämligen inte hans fel. Gasen hade låst sig på full rulle.
När vi sitter och njuter av våra sista öl ringer Foto-Hagen. Kanonbra. Vi fick till det sista som behövs gällande min nästa bok. Hagen fixar bilderna, sedan blir det elektronisk kontakt med tryckeriet i Estland. I augusti blir det fest. Releaseparty!
Sen fortsatte vi hem till Roger. Vin, käk, kaffe och whiskey. Tack Roger och Monika!
Väl hemma, långt senare än planerat, fanns ett brev på dörrmattan. Öppnade kuvertet och såg ett meddelande från BUS. Alltså Bildkonst Upphovsrätt i Sverige. De rapporterade att jag skulle få 2 700 spänn på kontot från dem. Bara för att jag haft en del bilder publicerade i olika tidningar år 2009.
Detta var verkligen en surrealistisk dag då allt hände, men med ett bra slut!

Slut på knattret

2011-04-26T22:50:00.002+02:00

Nu har en epok gått i graven.
Världens allra sista tillverkare av skrivmaskiner har lagt ner.
Fabriken, som låg i Indien, vars sista modell hette Godrej & Boyce Prima, har 200 maskiner kvar på lager. Maskiner som lär få samlarvärde nu när de säljs till entusiaster över hela världen.
Min första skrivmaskin var en grön Hermes Baby. Fick den i present av farsan innan jag ens blivit en fjunig tonåring. Första färgbandet var svart, men när det var dags att byta blev det ett tvåfärgat röd-svart.
När jag började skriva proffessionellt tog jag över farsans elektriska IBM. Den hade en inbyggd raderare av felslag, så man slapp köra med Tipp-Ex. (En vit färg man målade över felslagen med). Nackdelen med IBM: en var att den bara pallade med ett enda karbonpappaer, så man kunde bara få en kopia av dokumentet man skapat.
Som resemaskin hade jag en röd Olivetti. Jag minns en gång år 1983. Jag hade blivit utsänd på mitt allra första utlandsjobb. Jag skulle skildra dragracingen på Santa Pod i England. Det var superkort deadline, så jag satt ombord på Tor Lines färja med Olivettin och skrev min artikel på hemvägen. Dåvarande konkurrenten, numera vännen Bostic kommenterade förvånat: "Skriver du redan?"
Jag postade manuslapparna och filmrullarna vid framkomsten till Göteborg. En vecka senare kom Start & Speed ut och vi var före konkurrenten Bilsport med vad som hänt i England.
Att sedan Bostics knäck blev mer utförligt än mitt är en annan historia.
Jag började senare frilansa för Bilsport och 1993 ville de att jag skulle bli med dator. Jag fick köpa en begagnad maskin av dem. Kromalinskärm med grön text. Man la in texterna på stora böjliga floppy-diskar som man sedan postade efter att noga märkt kuvertet "Innehåller data. Får ej vikas!"
Numera är det ju snabba puckar. Internet regerar både när det gäller text och bild.
Av nostalgiska skäl har jag kvar en gammal Underwood skrivmaskin och en av de allra första bärbara datorerna som kom. Datorn väger tio kilo, skärmen är lika stort som ett cigarrettpaket och minnet är 16 megabyte. Den har jag bara använt som leksak. Spelat Pong och andra klassiker. Underwooden har jag aldrig skrivit på. Den är från 1920-talet och saknar färgband. Köpte den för en hundring bara för att ha en skrivmaskin, liksom. Nu när datorer, i-phones och annat tagit över.
Undrar hur länge det går att köpa färgband? Man skulle kanske köpa ett par sådana och börja knattra på Underwooden som en ren hobby...

Debattinlägg

2011-04-25T23:31:00.006+02:00

Var Sverige den osynliga Sovjetstaten?
Alltså, på 1950-talet kunde polisen finka den som inte kunde redogöra för vart man var på väg en glad afton på stan. Lösdriveri kallades det. Likaså fick man inte samlas i grupper. Om gänget gick ut för att få en kul kväll och var för många svingade Tusse Batong sabeln och beordrade gruppen att skingra sig.
Vi fick inte äga telefonapparater. Dem lånade man av Televerket och det var strängt förbjudet för ett hushåll att inneha fler telefoner än en enda, den som vanligtvis fanns i hallen.
När TV kom fanns det bara en kanal. Onsdagar var TV-fri och i övrigt blev det mörkt i rutan strax efter 21.00. När TV 2 introducerades kunde man se programmen i färg. Bland annat barnens favorit, John Blund. En filmatiserad dockteater som presenterades av Lennart Swahn och som var producerad av DDR:s statliga television. Sverige var det enda västlandet i världen som köpte in dockteatern från Östtyskland.
I bland fick vi njuta av tecknad barnpropaganda från Polen också.
De barnprogram som skapades i Sverige var draperade i palestinaschalar och bar näbbstövlar samt FNL-märken.
Allt censurerades hårt. En handelsminister möttes av SR:s OB-buss på Arlanda efter ett möte med Nordiska Rådet på Island i mitten av sextiotalet. Ministern var ganska beskänkt, men "schwarade på frrrågor" medan han vinglade ner för flygplanstrappan. Givetvis fick inte Svenska folket se inslaget, Filmen "stektes" och kom aldrig till allmän kännedom.
När andra intressenter dök upp gällande TV blev det ett ramaskri från de som styrde Sverige. Vi svenskar ansågs inte vara tillräckligt intelligenta att motstå reklamavbrottens lockelser.
Med facit i hand, vi har haft kommersiell TV i snart 25 år och mobiltelefonen kom ungefär samtidigt. Gemene man började koppla upp sig på Internet i mitten av 1990-talet, så har svenskarna klarat av både reklampauser och ett ökat informationsflöde utan större problem.
Man kan undra varför vi var så pass hårt styrda förr. Jag hoppas att Sverige inte var en tänkt sattelitstat till Sovjetunionen. Men vad vet man?

Smart kille...

2011-04-22T17:15:00.000+02:00

Klicka i rubriken så kommer du till en kul story ur levande livet...

Många ägg blir det

2011-04-18T22:16:00.003+02:00

Så här i påskveckan (frimåndag kallas den här dagen) hittar man massor med värdelöst vetande om den kommande helgen.
Tidningen Hälsa påstår exempelvis att vi svenskar sätter i oss sex miljoner ägg i timmen under påskafton.
Man ska ju inte tro på allt man läser i tidningarna, så jag räknade lite på det där.
Om vi förutsätter att vi är nio miljoner svenskar och att alla äter ägg under påskaftonens samtliga 24 timmar så blir det 18 stycken ägg per skalle.
Undrar hur många som skulle få åka ambulans på grund av kraftigt förhöjda kolestrolhalter eller ren fettchock om den siffran stämmer.
Okej då, vi räknar lite mer sansat. Att vi äter sex miljoner ägg per timme under de 16 timmar som är vår vakna tid av dygnet. Då blir det tolv ägg per skalle.
Själv brukar jag få i mig tre-fyra stycken. Vem käkar de åtta-nio som finns kvar av min andel?
I morgon är det fettisdag. Då ska jag försöka äta så magert som möjligt:-)

Värmen har kommit

2011-04-17T22:40:00.000+02:00

Så nu kan man käka frukosten utomhus igen.
Nice!

Vårfixat

2011-04-14T00:30:00.002+02:00

I går fixade jag klart med balkongen inför årets säsong.
Bar in alla möbler och allt annat bråte som stod där, lyfte upp trägolvet och gjorde rent det undertill. Sopade upp allt damm som samlats på betongen och bar tillbaka alla möbler igen.
Sen satte jag på kaffe för att njuta av att balkonglivet skulle börja igen.
Pallade med en liten kopp och en cigg. Sedan frös jag så jag skakade.
Kylan har kommit tillbaka.

Han är dessvärre död

2011-04-07T23:44:00.002+02:00

Denna dramatiska rubrik gäller dock inte mig eller bloggen, som väl är.
Förklaringen kommer en bit ner.
I lördags kryssade jag till ryska St. Petersburg med den nya linjen från Stockholm.
Fick en bra söndag i Tallinn innan vi fortsatte vidare österut.
Under natten till måndag fastnade vi i packisen och blev fem timmar sena till den stora staden längst in i Finska Viken.
Hemresan till Stockholm tog ett dygn, men på grund av förseningen blev vi sena till Stockholm också.
Dessutom hade inte Stockholms Hamnar kapacitet att få ut landgången när vi kom till kaj, så vi stod som packade sillar i en och en halv timme på däck fyra innan vi släpptes av fartyget.
Faan, jag ska gå till botten (?) med det ärendet. Så får det inte gå till!
Jag hade planerat att besöka vännerna på ICA Kvarnen för att gradera upp mitt brödinnehav, men av detta blev det intet. I stället för att vara hemma vid 19-tiden kom jag hem strax efter klockan 22.00 tack vare att en kompis skjutsade mig.
Tusen tack, Roger!
Väl hemma fanns det en del att uträtta, men då jag skulle gå hemifrån klockan 06. 50 för att hinna med ett tåg till Malmö så blev det stress och för lite sömn.
Trots allt kom jag upp i tid, efter lite mer än fyra timmars sömn. Jag hann med tåget och när jag sitter där, bekvämt tillbakalutad, får jag infallet att ringa en gammal kompis i Malmö för att kolla om vi kunde ses på kvällen.
Jag tar upp mobilen och knappar in hans hemnummer.
När jag fått svar och frågar efter honom (jag tror att det var hans fru som svarade, jag har bara träffat henne ett fåtal gånger) blev svaret:
-Han är dessvärre död.
Han hade avlidit två dagar tidigare. Veckan innan hade jag ett missat samtal från honom på mobilen och fick inget svar när jag ringde tillbaka. Undrar vad han ville...
Killen var sex år yngre än jag, hade fru och barn, hus och en massa annat som både gör livet värt att leva och samtidigt betyder ett ansvar, vilket han skötte perfekt.
Varför är det alltid de bästa som går bort först?
Resan hem från Malmö blev också smått kaosartad,men inte lika chockerande som det dödsbud jag fick när jag satt på tåget söderut...

Sommartid

2011-03-27T15:13:00.002+02:00

Detta ofog med att ställa om klockan för att få en timme längre kväll är egentligen ganska onödigt, tycker jag.
Titta på exempelvis Tunisien. Där klarar de sig utmärkt utan sommartid. Likaså Sydafrika. De har ju samma tid som oss, förutom när vi manipulerat med att vrida fram klockan en timme.
Om vi nu ska envisas med att rucka på tiden, varför inte ställa fram klockan fyra timmar?
Då får vi ju midnattssol i hela landet!

Uffe - En mästare i ursäkter

2011-03-21T23:33:00.002+01:00

För ett tag sedan var jag i Orsa och firade en kompis 50-årsdag.
En annan polare, Kenneth, var med och hans härliga monolog skulle blivit succé på Youtube. Tyvärr förevigades den inte så här kommer manus skrivet av Kenneth själv och lite småredigerat av mig. Namnet på killen som Kenneth hade kontakt med är ändrat.
Håll till godo!

En Odysse om en resa med rälsbuss som aldrig blev av- Y6/Y7 (årsmodell 1964) från Orsa med avgångstid 12 mars 2011 kl 15.00.

Iden om att åka rälsbuss då Tore fyller 50 väcktes av mig. Efter lite rundringning så blir jag hänvisad till Orsa järnvägsförening och en kille vi kan kalla Uffe.
Jag framför mitt ärende och Uffe blir eld och lågor och säger:
"det ska inte vara några större problem att ordna en liten åktur med den g:a rälsbussen. Ett litet problem bara, växellådan håller på att ses över av en mekaniker men den bör vara klar till den 12e".
Vi förhandlar om priset som till en början skulle vara 7000 kr men som jag sa att det blir alldeles för dyrt. Det hamnar runt 4500 för åkturen. Uffe lovar att återkomma.
Uffe ringer den 4 mars på kvällskvisten och följande samtal utspelar sig:
Uffe-"hej det är Uffe, det har inte gått att få ordning på växellådan. Vidare har det skitit sig med att få ordning på värmepannan i bussen".
Jaså säger jag, det låter ju inte bra.
Uffe-"nä det var inte så bra, för man kan inte åka rälsbuss mitt i vintern utan värme. Jag kommer ihåg att för många år sedan åkte jag med den g:a Y7an från Funäsdalen till Orsa och då fanns ingen värme, jävlar var jag frös, jag trodde att jag skulle frysa ihjäl!! Jag skulle inte på något vis vilja utsätta er för den upplevelsen".
Nä säger jag, det låter ju lite väl obehagligt. Vi har ju tänkt oss att ha det trevligt, för vi ska ju fira en femtioåring!
Uffe-" Jag har gjort allt som står i min makt ska du veta. Vi har en reparatör och föreningen kan inte begära att han ska skruva jämt på sin lediga tid. Vi har fått informationen om att reparatörens fru motsatt sig det eviga skruvandet han ägnar sig åt. Och skulle han envisas med att fortsätta med det har frun hotat med att lämna honom. Så jag vill bara göra klart för dig att föreningen vill inte medverka till någon skilsmässa för reparatörens del".
Hmm, jag förstår. Nä det vill nog inte heller vi medverka till.
Uffe-" Ja det har inte varit lätt att få ihop det hela ska du veta. Jag hade tänkt att vi skulle åka till Älgho och tillbaka. Men det har varit stört omöjligt att få tag i någon förare den helgen. Du vet ju att folk förvärvsarbetar ju och du måste förstå att det kan bli så här då".
Så det är helt orealistiskt att kunna hitta någon förare vid den tidpunkten
alltså?
Uffe-" Ja det går helt enkelt inte" Ert önskemål om att få åka kl 15.00
visade sig vara omöjligt att uppfylla p g a ett möte med ett godståg från
Sveg lastat med torv som skulle ske kl 14.25 några mil norr om Orsa. Detta
skulle ha inneburit att vi varit tvungna att åka långt tidigare ...
Ja det har ju inte varit så bra för oss, för då har vi ju missat all skidåkning
den dagen (Uffe pustade och kände sig lättad).
Uffe-"Nä det hade ju varit olyckligt för er, men det har uppstått ett
annat bekymmer också uppe vid Älgho ska du veta"
Nä vadå?
Uffe"-Jo de som underhåller spåren hade varit tvungna att enkom åka
upp till Älgho och röja ett stickspår som vi måste ha fått ta i anspråk för att
godståget skulle ha kunnat passera, och man kan ju inte begära att de
skulle behöva åka ut och snöröja för oss, en engångsföreteelse s a s.
Ja det låter ju väldigt besvärligt alltihopa tycker jag med att kunna få till
en åktur med den g:a Y7an.
Uffe-" Jag har verkligen försökt med all makt i världen för att kunna
ordna en åktur för er men det stöp faktiskt på ytterligare en liten detalj"
Nä vad va det då?
Uffe-"Orsa järnvägsstation var stängd för vintern och öppnar inte
förrän i vår, och det innebär att rälsbussen måste starta i Mora, och det
ställer också till en hel del praktiska problem för föreningen, bl a beroende
på mötande tåg från Stockholm"
Ja vi får hoppas på att det funkar bättre nästa gång om det blir aktuellt!
Hej från Uffe
Och KENNETH

Lugn lördag

2011-03-19T22:43:00.002+01:00

En motionsrunda kombinerad med lite shopping och fika på stan fick utgöra den ljusa tiden av dygnet.
På kvällen hade jag besök av en polare och granne. Vi var polare i många år innan vi blev grannar, så vi vet var vi har varandra.
Vi kollade en film, Sällskapsresan och kommenterade oss igenom hur det funkade på den tiden. Man fick röka på flyget, ingen hade mobiltelefon, det var telefonkiosker som gällde och mycket annat kul som var helt annorlunda mot i dag.
Sen fixade jag en middag som avnjöts med vin (för mig) och öl (för kompisen).
När alla skålar var tömda blev det en kaffe med konjak innan polaren gick de få metrarna hem.
En ganska lugn lördag, med andra ord...

St. Patricks Day

2011-03-17T15:21:00.003+01:00

I dag firar Irland sin nationaldag, St. Patricks Day.
Irländarna vet hur man firar ordentligt.
Redan i morse underhöll en irländsk dansgrupp pendlarna på Stockholms Central och i kväll fortsätter festen, bland annat på Irlands ambassad.
Varför inte klä dig i något grönt och kila ut för en Guinness i afton?
Lite mer inspiration får du på Youtube.
Klicka i rubriken så kommer du dit.

Marlboro och produktutveckling.

2011-03-14T00:49:00.002+01:00

Alltså, en cig är en cig är en cig...
Ett av de mest onyttiga njutningsmedel som finns, men jag använder dem och njuter av dem. Dock utan att störa andra. Hoppas jag.
I min ungdom testade jag flera olika sorter och fastnade till slut för amerikanska Marlboro. En jättefördel - de finns i hela världen. Jag behöver aldrig leta reda på någon lokal kopia. Jag får mina Marlboro som smakar ungefär likadant överallt runt klotet.
När mina första Marlboropaket hamnade i jeansens bakficka (ballaste stället att ha ciggen på när man var en pubbeunge)hade de nyligen introducerat hard-pack, eller flip-top-box som det heter på Marlborospråk.
Gamla soft-pack, såna man kunde se i filmer från tidigt sextiotal fanns inte att få tag på. Inte för att jag letade efter dem. De hårda paketen var - ähum - hårdare, liksom...
Nu har jag hittat de gamla mjuka paketen igen. De finns bland annat i Polen. Gissa om expediten blir förvånad när man ber om soft-pack. De har ju haft mjukispaketen under hela kommunisttiden och då bara i sin inhemska produktion av papyrosser som ciggen kallas i gamla öst. De fattar inte nöjet av att rulla in en Marlboro soft i ärmen på en t-shirt innan man beger sig ut med kromad armbåge i nedcabbad bil eller dito sportbåt. Precis så som James Dean gjorde. Retro är bara förnamnet! Retro som jag aldrig hann uppleva som ung. Därför blir det retro, inte nostalgi.
Nu har Marlboro introducerat en hi-techförpackning. En förpackning som ska ersätta hard-pack, f´låt, flip-top-box.
Den nya förpackningen kallas sliding-lid-pack och har nyligen lanserats i Lettland där jag köpte en limpa utan att kolla vilken förpackning som gällde.
Sliding-lid har en fördel. Risken att knäcka ciggen med locket på paketet har minimerats. Nackdelen är att det krävs fler moment för att få fram en cigg. Jobbigt vid akut stressade situationer, som när man har tre minuter på sig för att blossa vid ett tåguppehåll eller så.
Nåväl, tre varianter på emballage under 40-50 års tid ska man inte gnälla över. Ciggen smakar som jag är van.
Men varför inte lägga ner utvecklingsavdelnngen, återupprätta soft-pack och sänka priset?
Det kanske till och med kunde bli Marlboro till fulcigg-pris:-)
Nä, nu ska jag ut och ta ett bloss. Ciggen kommer ur en sliding-lid, men nästa limpa på tur är en äkta soft-pack.

Nya upprag

2011-03-03T00:49:00.002+01:00

Längesen man bloggade nu.
Jag har väl varit lite väl aktiv på Facebook samt utnyttjat SL-kortet till max.
Sedan sist har jag varit i Ventspils, haft möten med Micke Dubois mamma samt med Hans "Angne" Crispin, besökt ett par olika förlag och släppt reportageförslag samt blivit kontaktad av två olika personer som vill att jag ska skriva åt dem.
Denna dag har ägnats åt tidningen Finansliv. Knäcket är inte riktigt klart, men det fixar sig i nästa vecka. Deadline är först den 18:e så det är lugnt.
Nästa beställningsjobb ska göras åt oljebolaget Total. Deras sverigerepresentant ska höra av sig när han bokat tid med intervjuobjektet.
Sen bär det av till Orsa för att fira kompisens 50-årsdag. Mellanlandar hemma en natt innan jag drar till St. Petersburg. Det ligger några olika reportageförslag på diverse redaktioner om den resan.
Och slitet med Svullo-boken går vidare...
Snart klart för lämning.

Kajsa Kavat?

2011-02-16T16:31:00.001+01:00

Läste nyss ett uttalande från en polis i Södertälje.
Polismannen heter Magnus Käck.
Undrar om han är gift med Kajsa Kavat?

Skön helg

2011-02-13T22:03:00.002+01:00

Helgen har förflutit i Strängnäs.
Kusinen med sambo bjöd på jättegod fläskkarré med klyftpotatis samt trevligt sällskap och logi.
I och med kortet jag köpte av Flunkbuster valde jag att resa dit på lågbudget.
Mer om detta i resebloggen.

Bussiga Flunkbuster

2011-02-10T18:39:00.002+01:00

En bloggpolare, Flunkbuster, som jag faktiskt även träffat IRL, fick ett årskort på lokaltrafiken häromdagen.
Då stod han med ett månadskort som blivit över.
Då la han ut en blänkare om att kortet var till salu. 300 pix ville han ha.
Ett riktigt bussigt pris tyckte jag och slog till.
I dag har jag lyxat till det med att åka buss fram och tillbaks till centrum. I morgon bir det en tripp till stan för att köpa valuta på Forex och på lördag ska jag ta mig till Nykvarn, så långt söderut som kortet gäller. Därifrån blir det SJ två stationer för det facila priset av 41 kronor enkel resa i stället för de 110 som det kostar hemifrån.
OK, jag offrar en och en halv timme i extra tid, men vaddå. Det här är ju kul.
Kortet ska utnyttjas till max:-)
Tack Flunkbuster för en kul liten deal och för att du tog dig besväret att skicka kortet med posten.

Resa mera?

2011-02-07T00:29:00.005+01:00

När min farsa var i toppform och jobbade som värst reste han en del. När han kom hem från sina resor fick jag oftast berätta att ytterligare en av hans idoler gått bort. Farsan är jazzfanatiker och de gubbar som pysslar med den typen av musik börjar bli gamla...
Nu för tiden reser jag oftare än farsgubben, men denna helg har jag varit hemma.
Vad händer?
Lena Nyman dör.
Gary Moore dör.
Per Grundén dör.
Under samma helg.
Jag kanske borde resa ännu mer...

Svullo-boken

2011-01-24T02:47:00.001+01:00

Jo, den är på gång.
Innan den släpps kan du ju läsa recensionen för min förra bok.

Jag har läst boken Min Story av Fahid Darwich och Lasse Jansson. Boken är utgiven av Kalla Kulor förlag och har funnits i handeln sedan 19/9.

På bokens första sida står att läsa om Fahid som redan som femåring bestämde sig för att bli dörrvakt. Det tyder på att den unge Fahid redan då var målmedveten och inte minst mogen för sin ålder. Hur många syrianska femåringar vet överhuvudtaget vad en dörrvakt är?

Bokens första kapitel handlar om Fahids uppväxt i Syrien och om hur familjen senare kom att hamna i Sverige. Någon direkt ingående skildring av Fahids ungdomsår får inte läsaren. Faddes första barndomsminnen fram tills han börjar arbeta inom det nobla vaktyrket ägnas cirka 25 av bokes 119 sidor. Det är nog ett klokt val av författarna, för bokens potentiella läsare är sannolikt inte speciellt intresserade av annat än det mer aktuella – det som har med Stureplan att göra.

De flesta kapitlen börjar med ett antal kursiverade rader med spökskrivarens tankar och reflektioner kring det kommande kapitlet. Därpå följer ett antal sidor brödtext, med Faddes ord, nedskrivna av medförfattaren Lars Jansson.

Läsaren bjuds med på en resa av dekadens, krograsism och allmänt svineri. En dörr till en värld, för de flesta av oss annars stängd gläntas och vi får ömsom förfasas ömsom förundras över hur det gått/går till på Stockholms fashionablaste nattetablissemang .

Fadde berättar bland annat om ett tillfälle då han var gästvakt i Norrköping och kontaktades av en ung man som erbjöd Fadde att få knulla med hans tjej i utbyte mot att Norrköpingskillen helgen därpå skulle bli insläppt på Spybar.

Fadde nappade på erbjudandet. Killen väntade i foajén till hotellet medan Fadde hade lite kul med tjejen. När de kom ned igen vädjade killen: - Glöm inte mig nu. Fadde höll sitt löfte och lät Norrköpingskillen in på The Spy Bar påföljande helg.

Fadde berättar också om det florerande krogknarket, men lite till min besvikelse utan att namedroppa någon. Namedroppar gör Fadde däremot när han berättar om vilka nationella och internationella kändisar som var flitiga besökare på The Spy Bar under hans tid som vaktchef.

Så kommer vändningen i boken. Fadde hamnar i onåd hos sina chefer och byter sida. Fadde går ut i media och berättar om bland annat krogarnas diskriminering av färgade och ”Svenssons”. Det tar hus i helvete och Fadde är rökt i branschen.

Samtidigt som detta sker är Fadde ihop med Linda Rosing. Parets stormiga relation får vi också följa i boken. Fadde menar att det i mångt och mycket är illasinnade ”vänner” och media som förstört deras förhållande.

Jag ger Min Story 3 av 5 plus. Boken är lättläst och blir inte långtråkig. Det är en lagom tjock publikation, som man läser ut på ett par tre timmar. Passar åtminstone mig perfekt.
På det första bladet i min bok skrev medförfattaren ”Kul att du kom på releasen vi ses igen”. Att vi ses igen hoppas jag också åtminstone i böckernas värld, för Lasse Jansson är språkbegåvning jag gärna läser mer av

Glassigt

2011-01-17T23:33:00.000+01:00

Vill minnas att min mamma bjöd på den dyra chokladdoppade pinnen.
Vilken bjöd din mamma på?

Mer nostalgi

2011-01-17T18:54:00.000+01:00

Minns ni Cirkelchoklad?
Börjar längta efter en kopp, toppad med vispgrädde och kanske en skvätt rom i...

Nostalgi

2011-01-17T18:16:00.000+01:00

Salig Nils Egerbrand som tecknade 91:an i över fyrtio år hade en fin samling med originaltidningar i bra skick. Varje år fick han dem inbundna som en gåva av förlaget.
När sedan Nisses änka också lämnat jordelivet blev jag erbjuden att få dessa rariteter av sonen Robert.
Tyvärr så är mitt utrymme i hyllorna begränsat, så jag nöjde mig med att få sextiotalet komplett. Det var Nisses storhetstid som tecknare.
Givetvis läste jag dem i kronologisk ordning. Sen blev man mätt på 91:an för ett tag.
Nu är jag i färd att läsa om dem, men i bakvänd ordning. Började med 1970 och går bakåt.
Årgången från 1967 är intressant. Förutom alla serier så kampanjade man kraftigt inför omläggningen till högertrafik.
När jag läser Herr Hö-triks förmanande meningar så hör jag Peter Himmelstrands "Håll dig till höger Svensson" ringa i bakhuvudet.
Nostalgi, ja visst!
Sen finns det ju en del annonser för sådant man gillade på den tiden.
Återkommer med sådant längre fram.

Att slåss med korv...

2011-01-09T23:16:00.002+01:00

...eller med annat ätbart.
I min gröna ungdom jobbade jag på vår lokala pendeltågsstation.
Stationen fungerade, förutom som en plats att resa till och från, som värmestuga för det lokala A-laget. Jag brukade låta dem hållas, så länge de inte störde de resande för mycket.
En dag kom ett av våra lokala original in, märkbart påtänd.
Killen hade just gjort en raid på någon av butikerna i centrum och snattat en fryst oxfilé som han erbjöd mig till ett bra pris.
Jag avböjde. Trots min ringa ålder och avsaknad av erfarenhet insåg jag faran av att skaffa mig ett rykte som hälare. Varenda A-lagare skulle väl komma med erbjudanden i så fall. Därför tackade jag nej till affären.
Killen gav dock inte upp. När han insett att jag inte var en presumtiv kund erbjöd han resenärerna att köpa köttet. En prydlig herre i övre medelåldern visade ett visst intresse, men frågade om det var ärliga affärer A-lagaren sysslade med.
Då brann det för snattaren. Han började veva med oxfilén och gubbstackaren som ställt den dumma frågan fick ett par rejäla slag med det avlånga djupfrysta tillhygget.
Då gick jag fram och avväpnade den våldsamme snattaren. Gubbstackaren hann precis med tåget, förhoppningsvis inte allt för mörbultad, medan snattaren stack iväg åt andra hållet.
Det kom aldrig någon anmälan om intermezzot och tur var väl det. Bevismaterialet hamnade på grillen redan samma helg!

Kanske till salu

2011-01-01T22:56:00.001+01:00

Det kanske vore snyggare med en stor platt-tv där tavlan hänger numera.
Men den är dyyyr.
Någon rik sosse som vågar lägga ett bud på denna klassiker som dessutom är ett äkta original.
"Solen" högst uppe till vänster kommer från en fotoblixt.

Vart tog växthuseffekten vägen?

2010-12-28T23:32:00.001+01:00

Enligt Dagens Nyheter är just denna decembermånad den kallaste vi haft i Stockholm på 222 år. Ryyyys!
Det är en smula omständigt att dra på sig skidunderstället, mössa och handskar bara för att gå ut och köpa tidningen, men man får stå ut med det. Likaså att dra på sig dunjackan när man ska ut och röka.
Inomhusrökning är no-no i mitt hem. Så här års frestas man att bryta mot den principen. Fördelen med att vara ståndaktig borde vara att man röker mindre. Men nej. Jackan ligger beredd i soffan ett par meter från balkongdörren, så man bolmar på ungefär som vanligt.
Man borde bege sig till varmare trakter nu när nordanvinden tar i som värst.
Ett par polare har oberoende av varandra bokat varsin resa till Egypten i januari.
Själv har jag bokat Helsingfors och Riga samma månad. Lite kallare, liksom...
Dock så finns det varma minnen från södern. Till exempel golfresan jag gjorde till Tunisien i våras. Att sitta på balkongen och smutta på en ljummen Celtia i shorts och t-shirt efter midnatt är najs.
Det lär bli en solresa eller två även 2011!
Växthuseffekten får gärna visa sig lite mer här i kalla norden, tycker jag.

God Jul

2010-12-23T21:27:00.000+01:00

Dags att förbereda julblöggen:-)
Just nu ligger min gamle polare Ray i ett flygplan på väg till Stockholm från San Diego.
"Maybe a coffee in Stockholm soon" frågade han på Facebook, men i denna kyla är nog en glögg mer passande.
Welcome back to Sweden, Ray. Looking forward to see you again!
God Jul till alla bloggvänner.

Bussigt strul

2010-12-22T00:46:00.003+01:00

Var ute och reste med lokaltrafiken idag.
Skulle besöka farbrorn jag är God Man för, så jag kollade lite på lokaltrafikens hemsida och fann att bästa resvägen var buss hemifrån, byte till T-bana och ytterligare en bussresa. Resan skulle ta sisådär en 45 minuter.
På bussen hemifrån var det trångt. Vi stod som packade sillar. Chafffisen hade inte ens möjlighet att ta betalt. Bytte sedan till T-bana och stämplade två kuponger i spärren. Hann med tuben samt nästa buss och besökte min skyddsling.
Jag hade gjort upp med en kompis som jag träffar allt för sällan att vi skulle ses efteråt, så jag drog iväg från äldreboendet lagom för att hinna med en buss innan biljetten slutade gälla. Polaren jobbade fortfarande, så vi gjorde upp att jag skulle sätta mig på en pizzeria nära hans bostad och ta en öl under tiden. Hellre en kall öl i rumstemperatur än att gå brandvakt i 18 minusgrader, liksom.
Brappa, som polaren kallas, plockade upp mig 40 minuter och en öl senare. Vi åkte hem till honom och tog en espresso innan vi fortsatte till hans hustrus relativt nya företag, en fitness-studio. Kul att se grejor man inte sett förut och då Lottas koncept är ganska okänt i Sverige fick jag lite idéer om nya reportage.
Innan vi låste och drog vidare lånade jag datorn för att checka hur bussarna gick hemåt. Jodå, om Brappa släppte mig vid Farsta Strand skulle jag bara behöva vänta i tio minuter innan bussen hemåt kom.
Vilken optimist man var. Bussen kom. Inte.
Det blev till att vänta i 40 minuter i denna polarkyla innan en inte särskilt uppvärmd buss till slut dök upp.
Chaffisen hade dock vänligheten att bjuda på resan.
-Så frusen som du ser ut får jag väl bjuda på åkturen, sa han.
Den vänligheten värmde något.
Om en månad ska jag och några av medlemmarna i grabbgänget till Riga. Hoppas att det blivit lite mildare väder då.
Vi går ju mot ljusare tider från och med klockan 00.18 i dag, men daylight betyder inte alltid värme.
Jag var med om minus 36 i Tallinn för några år sedan. Det vill jag helst inte uppleva igen.

Dagens Nyheter

2010-12-20T23:21:00.004+01:00

Min morgonritual skulle bli väldigt fattig utan min morgontidning, Dagens Nyheter.
Ritualen är som följer: Plockar upp tidningen från hallmattan, där den ligger som en lysande fyr i det mediamörker som uppstått under nattsömnen.
Droppar den på matsalsbordet innan jag fortsätter in i köket och fixar till frukost. Kaffet är viktigast. När frukosten står på bordet avnjuter jag den medan jag läser del ett, nyhetsdelen, samt hinner börja på Kulturdelen. När Namn & Nytt samt frukosten är slukad tar jag med tidningen ut på balkongen och löser dagens korsord medan jag röker dagens första Marlboro. Ekonomidelen läser jag på muggen, då det mest handlar om skit ändå:-)
Som trogen prenumerant får jag emellanåt erbjudanden att bjuda en god vän på en månads gratis prenumeration. Jag har erbjudit flera vänner att ta del av DN:s lilla present till trogna prenumeranter, men ingen har nappat.
För någon vecka sedan kom DN:s julkort med ett litet erbjudande. Gissa vad...
Jodå, jag fick den fina ynnesten att bjuda en vän på en månads morgonglädje med omnämnd tidning.
Ganska många liknande erbjudanden har hamnat i pappersinsamlingen därför att jag inte varit tillräckligt aktiv med att bjuda mina vänner på denna dyrbara gåva.
Därför bestämde jag mig för att vara extra aktiv så här i juletider.
I dag har jag ringt över tio samtal. De som inte redan prenumererar på DN vill inte ha den. Inte ens fast den är gratis.
DN har nog nått sin all time high. De som vill ha tidningen betalar för att få den.
Man kanske ska sluta prenumerera så att någon kompis kan bjuda mig på en gratismånad...
Eller så kanske tidningen tar sitt förnuft till fånga och fixar något mer lockande i promotionsyfte. Jag skulle gärna vilja få chansen att vinna något fint varje månad som trogen prenumerant i stället för att få värdelösa gratisprenumerationer.

Julgodis

2010-12-18T00:24:00.000+01:00

Nu är skinkan griljerad och klar för ett smakprov.
Julknäcke och skånsk senap har också införskaffats.
Hoppas att fredagsnatten är lika delikat för dig!

Sex -annars rubbas mina cirklar

2010-12-15T23:51:00.002+01:00

Sex är viktigt i mitt liv.
När jag fyllde 18 fick jag sex kaffekoppar i present och jag har dem kvar än i dag.
Förutom en. Den föll i golvet för en vecka sedan och så var det bara fem kvar.
Tänkte först att jag får väl stå ut med att ha fem koppar då, men på något vis rubbades mina cirklar av detta.
Med sex koppar blir livet mycket enklare. När den sjätte koppen är mogen för diskmaskinen har jag oftast hunnit fylla maskinen med tallrikar, glas, bestick och annat så den är full till bredden. Bara att kasta in en disktablett och köra igång en full maskin. Miljövänligt och effektivt.
Med fem koppar kom jag i otakt.
Men att köpa en ny kaffeservis bara för att en enda kopp kraschat är inte min melodi.
Därför bestämde jag mig för att knalla ner till vår lokala loppis och spana efter en begagnad dito, med sex icke kantstötta koppar.
De brukar ha öppet till 19.30 på onsdagar, men givetvis hade de ändrat öppettiderna.
Jag anlände en minut före stängningsdags men blev på nåder insläppt då jag lovade att ta ett snabbt varv på porslinsavdelningen.
Där hittade jag koppar av exakt samma modell som jag redan hade. Köpte en kopp för en femma, så nu är servisen komplett igen.
Man kanske skulle knata ner på lördag och köpa ett par till. Åtta kanske är bättre än sex. I varje fall när det gäller kaffekoppar...

Kusinen

2010-12-08T02:36:00.000+01:00

Peter var nog inte medveten om att Carina plåtade honom i somras. Han ser både trött och rödbränd ut.
Kameran är en gammal Polaroid som hon köpte på en loppmarknad i våras. Undrar om det finns film att köpa till den...

Carina önskar God Jul

2010-12-08T01:06:00.000+01:00

Min kusins sambo har redan börjat förbereda julen.

Språkförbistring

2010-12-06T18:55:00.002+01:00

Drog iväg ett mess till bloggpolaren Flunkbuster som för några år sedan berättade på sin blogg om roliga brytningar på sjungande finlandssvenska. Jag bad honom påminna om vilka ord det gällde och han svarade blixtsnabbt.
Be en finne säga "paraply" så svarar han "bara bly".
Be honom sedan säga "bara bly". Svaret blir "paraply".
Det måste jag testa någon gång.
Enligt Flunkbuster så funkar det.

Nytt jobb???

2010-12-03T23:49:00.003+01:00

Någon som vet vad en skalpell kostar?
Man kanske måste skaffa en motorsåg också...
Denna galna platsannons och massor med andra kul grejor hittar du om du surfar in på www.avigsidan.com.
Mycket nöje!

Dubois & De Soto

2010-11-30T17:29:00.001+01:00

I dag är det den 30 november. En dag som i varje fall manar mig till eftertanke.
För exakt 50 år sedan somnade det amerikanska bilmärket De Soto in. Tillverkningen upphörde den 30 november 1960.
Ändå rullar det en hel del De Soto på vägarna. Med goda svetskunskaper och tekniskt kunnande kan man få liv i gammalt skrot.
På dagen 45 år senare somnade min kompis Micke "Svullo" Dubois in för evigt.
Honom kan man tyvärr inte renovera och få liv i, även om vi är många som önskar att det skulle vara möjligt.
I morgon ska jag träffa ett par gamla vänner från den tiden vi reste omkring i landet med Micke och minnas allt skoj som hände runt den mannen.
Det kan ju bli stoff till boken jag skriver för att hedra Mickes minne.
På Youtube finns massor med roliga klipp. Sök på Svullo.
Bilden ovan är publicerad med tillstånd av Peter Löfberg som var en av Mickes turnéledare och basade för fancluben.
Rest in peace, Micke.

Adventsmys

2010-11-28T18:42:00.001+01:00

Den här helgen gick fort minsann.
I går ägnades dagen åt städning och att plocka fram adventsprylarna.
Hängde upp stjärnan i vardagsrumsfönstret, ställde ut en liten plastgran på balkongen och slutligen adventsstaken på fönsterbrädan i köket. Den jämrans adventsstaken vägrade lysa när allt var inpluggat och klart.
Jag hade en reservlampa, så systematiskt och noga provade jag lampan i samtliga gängor. Stakhelvet funkade nada.
Okej då, får väl köpa en ny. Med tanke på att jag haft den i över tio år och att den kostade 49 spänn på Ö&B har den nog gjort sitt. Jag tror att elkostnaden för den lilla trivselhöjaren överstiger inköpspriset.
I dag skulle jag träffat en gammal kompis för att prata lite om mitt bokprojekt. Hon sms:ade återbud på grund av att hennes mamma är dålig och behövde hjälp. Trist, men sånt händer.
I stället har jag bara suttit hemma och myst över att det är rent och fint hemma och över att den ljusa månaden december närmar sig. Kring nyår börjar man känna att det är ganska kort tid kvar till våren och sedan väntar en härlig sommar.
Tog i och för sig en prommis till ICA och köpte kvällstidningen samt lite att äta. Sån där enkel man man värmer i ugnen. Det får duga en söndag som denna.
Passade även på att ta en bild så ni kan njuta av den vackra utsikten jag har över parken och grannkåken.

Tusenlappar

2010-11-26T01:12:00.005+01:00

Fick en gliring för att jag inte är särskilt produktiv på bloggen numera.
Det har sina förklaringar. Skriver bok, bokar intervjuer och försöker få fart på mitt e-postsystem som vägrar snacka med förlaget. Alla andra kontakter funkar, jag kan ta emot mail från förlaget men inte skicka. Jobbigt.
I dag har jag jagat Conny Bloom, den gamle rockikonen. Hoppas jag får kontakt i morgon.
Men, men. Snart är det helg. Tänker ta en ledig lördag och feja lite inför första advent. På söndag ska jag träffa en av bokens huvudpersoner för att prata minnen från förr. Hoppas att få en stund över att slinka upp till föräldrarna också. Det var ett tag sen vi sågs.
Apropå detta inläggets rubrik. När såg du en tusenlapp senast?
Fundera över detta ett tag och kommentera gärna den förklaring jag fått medan jag kilar ut till frysen och plockar fram en bit oxfilé till fredagsmyset.
Sådär ja. Nu ligger oxfilén i kylen för att tina långsamt. Funderade ett tag att låta en flaska mousserande göra den sällskap, men den får vänta tills jag har något att fira lite extra. Typ att avtalet med förlaget är underskrivet eller så.
Åter till tusenlapparna. När såg du senast en tusenlapp? Du minns inte, eller hur!
Tydligen är det så att det antal tusenlappar Riksbanken bestämt sig för att vi ska ha i omlopp mestadels vandrar omkring i kriminella kretsar och aldrig når oss vanliga konsumenter. Så nu vet du det. Om du erbjuds en tusenlapp kan den lukta krutrök, knark, trafficking och annat som vi väl inte ska ha i vårt samhälle.

Produktiv

2010-11-15T22:09:00.003+01:00

I torsdags började jag skriva på nya boken trots att jag inte ska träffa förläggaren förrän den 22/11. Men jag gillar ju att vara förberedd.
Utan att ha gjort en enda intervju har jag fått ihop ungefär 25 procent av vad en normal bok i denna genre ska innehålla textmässigt.
På så vis kan man ju tro att en bok skrivs på 20 dagar. Glöm det.
Min förrförra bok är den hittills snabbast skrivna boken från min penna. Den tog sex veckor att skriva. Efterarbetet tog sex månader.
Men det ska bli skönt att avslöja för förläggaren att halva boken redan är klar när vi ses om en vecka. Det är i varje fall min ambition att ha hunnit få ned så pass mycket på pränt innan måndagen den 22/11.
Skulle vi inte komma överens får jag väl gå vidare till något annat förlag eller ge ut den själv, för det lär bli en säljis. Facebooksidan om själva grejen har över 18 000 svenska medlemmar så intresse finns. Men jag är övertygad att vi kommer signa ett avtal om en vecka!

Börjat skriva

2010-11-14T01:13:00.003+01:00

Bokade möte med en bokförläggare i onsdags.
Kände att vi lär kunna komma överens när vi ses nästa måndag.
Började därför skriva den tänkta boken i torsdags kväll och har redan uppnått drygt 40 000 tecken. Alltså ungefär en femtedel av den text som brukar krävas för en bok som denna.
Varför börjar man skriva på en bok man inte har hunnit signera kontrakt på, undrar du.
Jo, om boken ska vara klar till bokmässan i Göteborg är det lämning i slutet av februari som gäller. Sedan återstår korrekturläsning i ett par vändor, layout, rodda med bilder, fixa omslag, marknadsföringsstrategi och tryckning innan allt är klart för en lansering i augusti.
Skönt att ha hunnit en bit på väg innan förläggaren och jag diskuterar detaljerna.

Trailer queen

2010-11-09T23:11:00.000+01:00

När Tyskland firade nationaldag bjöd de på gott käk nere vid Sjöhistoriska.
Mercedes passade på tillfället att visa upp sina dyraste modeller.
Den här måsvingen var snyggast och dyrast.
Men varför trailer?
Jag hade gärna lyssnat till ljudet från motorn och lite däckstjut!

Historiens vingslag

2010-11-09T23:05:00.000+01:00

Det var just här, på Leninvarvet i Gdansk som början till Sovjetunionens fall inträffade.
På grund av höjda priser på öl rasade arbetarna och den fria fackföreningen Solidaritet bildades.
Givetvis köpte jag med mig en pin till samlingarna:-)

Tunisien-experten

2010-11-09T22:35:00.000+01:00

Utmaning

2010-11-06T23:37:00.004+01:00

Hittade en utmaning på Tantalurans blogg.
Ska försöka svara och passar den vidare till er som följer min blogg.

4 tv-program jag tittar på:
Kollar nästan aldrig på tv, men okej då:
Ishockey-VM
Fotbolls-VM
CNN (på resande fot)
BBC News (på resande fot

4 saker jag gjort idag:
Vaknat
Ätit frukost (Kaffe, två mackor med leverpastej och skivad tomat, ett stort glas juice, ett kokt ägg och en yoghurt)
Löst två korsord.
Ätit middag (Skomakarlåda på oxfilé)

4 saker jag längtar efter:
Skatteåterbäringen
Sol och värme
En ny resa någonstans (börjar bli abstinent efter en månad hemma)
Nyårsafton (tänkte bjuda några av grabbarna på middag då)

4 av mina önskningar:
Att mitt syskonbarn ska äta upp sig lite
Att någon löser cancerns gåta
Att få vara frisk
Att få några stadiga frilansuppdrag

4 saker jag avskyr:
Skitsnackare
Löftesbrytare (om det inte finns en rimlig förklaring)
Paltbröd (ett slags maträtt som smakar fruktansvärt illa)
Politiker (ett pack man aldrig kan lita på)

Hans porriga majonnäs:-)

2010-11-06T00:29:00.003+01:00

Jag har inte läst boken om kungen och hans eskapader ännu. Tänker inte köpa den heller, men kanske låna den på biblioteket. Vem vill ha en sån bok i bokhyllan till allmän beskådan för vänner och bekanta som kommer på besök? Inte jag i varje fall.
En del av de rykten som gått om kungen är sådant som de flesta har hört. Hans otrohet med några kändistjejer (jag nämner inga namn på bloggen), hans ganska stora alkoholintag med mera. Dessutom har jag en del stories om hans väna hustru, drottning Silvia.
Alltså, kungafamiljen är något som skulle bli en fantastiskt bra dokusåpa.
Thomas, som tidigare var gift med min kompis Elisabet, har lagt tre år på att ta fram dessa historier om vår ordblinda kung. Han har inte jobbat ensam. Han har fått hjälp av en tjej som inte var färdigutbildad journalist när projektet startade, samt av en annan tjej som har erfarenhet av att hänga ut andra "betydande personer" som horkarlar i bokform. Hon driver numera ett rehabiiteringscenter i en gammal herrgård hon köpt till underpris. Varför hon fick köpa till underpris kan andra få gräva i. Det finns säkert några hundar begravna i den historien.
Jag kollade lite på Flashback i eftermiddags. Det verkar som att boken till stora delar bygger på Flashbackinlägg.
Ett sätt att göra det lätt för sig som författare.
Det roliga var att en av annonserna på Flashback i samband med kungatråden erbjöd gratis telefonsex. Riktad målgrupp, eller:-)
Hoppas dock att Thomas har torrt på fötterna och har sparat det bevismaterial han förhoppningsvis har samlat på ett säkert ställe.
Om det stämmer att Säpo hotar dem som ger kungafamiljen negativ publicitet ligger han risigt till. Och i så fall lever vi i en polisstat. Kanske dags att avskaffa monarkin och närma oss de övriga EU-länderna. Behöver vi verkligen de där marionetterna?

Fängelset

2010-11-05T22:07:00.001+01:00

är numera ett hotell jag ska testa i Tyskland.
Än så länge är jag på fri fot:-)

I fängelse

2010-11-04T23:47:00.001+01:00

Om tre veckor blir det ett kortare uppehåll på bloggen.
Jag ska vistas i en fängelsecell ett tag.
Återkommer.

Hittat rätt!

2010-10-29T22:58:00.005+02:00

Behövde en ny mobiltelefon.
Den gamla hade fått ett eget liv. Stängde av sig själv, ringde upp sig själv och var allmänt jobbig på alla sätt och vis.
Började kolla möjligheterna att få tag på en telefon där jag kan, förutom att ringa och sms:a, få möjlighet att kolla mail och surfa på nätet utan att det kostar skjortan. Eventuellt lägga in ett blogginlägg emellanåt också...
I tisdags ringde en snubbe från ett av alla de företag som håller koll på oss mobilabbonenter. Efter en massa snack fram och tillbaka gick jag med på att förlänga mitt abbonemang i två år mot en ny nalle som inte är av värsta sort, men ändå rätt så bra. I-phone och andra smarta mobiler kändes för dyra samt lite för smarta för mig...
Dagen därpå kom ett sms från min mobiloperatör. Det förtäljde att jag numera får surfa obegränsat inom Sverige utan kostnad. Ringde kundtjänst och kollade om detta stämde. Jag hade ju inte beställt den tjänsten, men jodå. Det var bara att surfa hej vilt.
I dag kom nya luren. En helt ny värld har öppnat sig.
Jag har läst Aftonbladet, skickat e-post, kollat Facebook och testat GPS:en.
Dessutom har nyförvärvet inbyggd ficklampa, så man riskerar inte att bli mörkrädd nu när hösten tagit sitt järngrepp om oss.
Hittills känns nya nallen som att jag hittat rätt!

Recensionsexemplar

2010-10-25T23:51:00.004+02:00

Med det skrivna ordet som yrke läser man också väldigt mycket.
Man måste göra research inför olika knäck och en del går det inte att intervjua sig till. Man måste ta reda på fakta.
Jag är inget undantag när det gäller den regeln.
Jag läser även underhållningslitteratur som jag recenserar i ett par olika tidningar.
I dag kom ett recensionsexemplar från ett av de större förlagen.
Det skilde sig markant från hur det brukar se ut.
Vissa mindre förlag stämplar rec-exen med en röd stämpel så att det ska synas att boken inte är köpt i handeln.
Varför?
Det kan man undra. Möjligen för att man inte ska kunna springa iväg till närmaste antikvariat och sälja en nyutkommen bok och få en slant för den.
Löjligt. Jag har aldrig sålt ett enda rec-ex. De jag inte får plats med hemma, men tycker är läsvärda ger jag bort till någon som förtjänat den.
Boken som kom idag saknar stämpel, men har en annan detalj som sticker ut.
Boken är signerad av författaren.
Det har jag aldrig råkat ut för tidigare.
Just den här författaren är lite speciell, därför tänker jag hålla hårt i boken.
Den kommer aldrig att ges bort eller lånas ut. Den stannar hos mig!
Snubben som har haft vänligheten att sätta sin namnteckning i boken heter Keith Richards och boken handlar om hans liv.
Nu ska jag börja läsa den gamle rockikonens minnen om allt från barndomen och framför allt, om de rullande stenarnas eskapader jorden runt!

Skomakarlåda

2010-10-24T16:51:00.002+02:00

Hängde med några av grabbarna på krogen i går.
Käkade hemma innan vi gick. Tog ett glas vin bara för det där sociala köret. Alltid kul att träffa goda vänner.
Grabbarna beställde vilt. En åt lasagne, en annan åt entrecôte en tredje åt kebabtallrik.
Jag kollade menyn och såg att de hade skomakarlåda. En gammal favorit jag inte ätit på länge. Men att betala 140:- för något jag fixar hemma för 30:- och dessutom vet vad det innehåller är inte min grej.
Kollade förråden innan jag gick till ICA.
Potatis fanns. Även mospulver om jag skulle känna för det. Brun sås fanns det också ingredienser till, så jag köpte bara kött och bacon.
Om någon timme ska jag anrätta härligheterna och jag får äta skomakarlåda ytterligare en gång denna vecka.
Varför kan de inte sälja kött i lagom stora förpackningar?
Det finns ganska många enpersonershushåll där jag bor, men ICA verkar inte ha fattat det!

Mindre roliga namn

2010-10-22T01:26:00.002+02:00

Fick ett ryck och checkade upp om det finns någon som heter Kronblom i efternamn.
Noll träffar när jag kollade Ratsit.
Lika bra det.
Kom då på att jag skulle kolla upp ett av världens mest kända namn, nämligen Hitler.
Efter lite sökande så hittade jag en.
Killen bor i Wismar, forna DDR.
Han finns inte på Facebook.
Förmodligen en äldre person som hade oturen att hamna i DDR och inte fick ändra sitt efternamn hur som helst.
Kommunistregimen hade väl inga skrupler...

Veckan som snart passerat

2010-10-21T22:31:00.001+02:00

Några intressanta möten har det inte blivit, men däremot lite jobb.
Levererade en grej till Resforum i tisdags och mailade ett förslag till Aftonbladet som de tackade ja till, så det har mest varit stillasittande vid datorn för research samt skrivande. Och det är inte över än...

Roliga namn

2010-10-21T22:23:00.002+02:00

Att SMHI:s taleskvinna heter Lisa Frost är ju en gammal nyhet.
Sprang på ett par andra kul namn i veckan.
En kommissarie på Luleåpolisen heter Inge Barsk. Det namnet borde diskvalificera honom från sitt yrke:-)
Likaså djurskötaren som har hand om isbjörnarna på Berlins zoo.
Han heter Heiner Klös. Bra drag i den ramen tydligen:-)

Spännande framtid

2010-10-15T16:49:00.002+02:00

Var ute och köpte Aftonbladet med skvallerbilagan Klick! idag.
Knäcket var hyfsat uppslaget. Puff på ettan och tre sidor i tidningen.
Ringde fröken Olivia och la ett par nya reportageförslag.
Sen sålde jag in ett knäck om danska spökslott till reapris.
Snackade sedan med Visit Denmark som tidigare bjudit in till dessa slott.
Fick veta att resan var fullbokad men att de skulle kolla möjligheterna på måndag. De blev märkbart intresserade då jag droppade vilken tidning det rörde sig om.
Snackade med vd för tidningsförlaget La Prensa i veckan. Han ville att vi skulle träffas och snacka mellan fyra ögon. Undrar vad han har på hjärtat.
Nästa vecka kan bli en spännande vecka. Hoppas att detaljerna faller ner på rätt plats!

Trött

2010-10-12T02:18:00.002+02:00

Har just mailat färdigt knäck till bladet.
Tittar i kors för ögonblicket, men dagen var faktiskt jättekul.
Ska bli skoj att se resultatet på fredag när tidningen finns i kiosken.
Zzzzzov gott alla ni.

Förberedd

2010-10-10T19:15:00.004+02:00

Sitter här hemma, nyduschad och nyrakad.
Förvandlingen från slusk till gentleman blev total:-)
Vill vara förberedd inför morgondagens strapatser och hoppa rakt ur bingen ner i jeansen.
I gryningen kastar jag mig i sadeln på min vita springare och rider i sporrsträck ner till de djupa Kolmårdsskogarna för att befria en man som sitter inspärrad i borgen.
Nä, så dramatiskt blir det inte. Men i svinottan kommer en reportagebil från den stora kvällstidningen och hämtar mig.
Vi ska ner till Kolmårdsanstalten och möta Fadde som har sin första permission från fängelset i morgon.
Jag ska skriva om hans dag och killen som hämtar mig plåtar.
Deadline är tisdag morgon klockan 09.00 så det lär bli en lååååång arbetsdag.
Men bättre det är att inte ha något jobb överhuvudtaget.

Torsdagslunch

2010-10-08T00:30:00.001+02:00

I dag vankades det en smarrig lunch må jag säga...
För att inte göra känsliga läsare upprörda hänvisar jag dig som vill veta mer till resebloggen.

Lördagsmix

2010-10-03T00:33:00.002+02:00

Jag brukar oftast göra storkok när jag står vid spisen.
Då kan man portionsförpacka rätterna och frysa in. Enkelt att ta fram och mikra vid behov.
Då krävs det att man inventerar frysen emellanåt, vilket jag gjorde häromdan.
Hittade en bit oxfilé som legat ett tag. Synd om så rara ärtor skulle förfaras, så den hamnade i kylen för upptining och avsedd som lördagsmiddag.
Hittade också en omärkt plastpåse med en vit sörja i som hade en el bruna partier.
Erueka! Potatisgratäng. Perfekt till oxfilé. Påsen fick göra oxfilén sällskap i kylskåpet.
I afton landade filén i stekpannan och den brun-vita klumpen i mikron medan jag vispade ihop en bearnaisesås.
När den kulinariska treenigheten möttes på tallriken började jag ana oråd.
Det var inte potatisgratäng som skulle avnjutas i sällskap med oxfilé och bea.
Gratängen är uppäten sedan länge. Det rörde sig om en överbliven bit Janssons Frestelse som jag snodde ihop till nyår. Men vaddå, det gick ju ner ändå.
Lite överkurs med Jansson och oxfilé dock. Prinskorv hade varit ett lämpligare alternativ på sovel och bean hade man kunnat hoppa över.

Sista 50-öringen

2010-09-30T21:42:00.002+02:00

I dag va det sista dagen man kunde använda 50-öringen som betalningsmedel.
Visst, man kan gå till banken och sätta in slanten på sitt konto eller skänka den till välgörenhet.
Det sista alternativet lät bäst, men min lokala ICA-butik erbjöd inte den möjligheten för den ensamma 50-öring som skramlade i byxfickan.
Kollade i stället efter varor som kostade X antal kronor med ett :50 efter.
De allra flesta varor hade tyvärr :90 som slutkläm, men till slut hittade jag en passande grej.
I godisdisken erbjöd man Marabous dubbla stycksaker för 8 :50.
Slog till på en Skotte för att markera min snålhet över att besvära mig med att bli av med min sista 50-öring:-)
Jag kände historiens vingslag när jag droppade det bruna myntet i kassans myntinkast.
Den pengen har funnits sedan nån gång på 1800-talet och nu är den väck.
Men i framtiden lär vi nog pröjsa med sms...

What´s on?

2010-09-26T17:20:00.002+02:00

Väldigt vad lugnt det är på mina bloggkompisars bloggar.
Det är ju bara Pangis som sköter sig:-)
Men ok. Vad har jag själv för nytt att komma med?
Att jag städade badrummet nyss är väl rätt ointressant för er läsare?
Har dock skrivit ett par bokrecensioner till en tidning jag jobbar med.
Kan varmt rekommendera Siw Malmkvists nya memoarsamling.

Äntligen???

2010-09-23T22:32:00.002+02:00

Nu kanske lågkonjunkturen släppt sitt grepp om oss frilansande journalister.
Aftonbladets långa köpstopp är över, likaså köpstoppet hos lastbilstidningen Proffs.
I afton besökte jag en informationsträff om Seychellerna (mer om detta på resebloggen) och då ringde mobilen.
En redaktör på väg till Moskva hörde av sig och bad om ursäkt för att han inte gett mig besked om olika reportageförslag. Vi ska ses om en dryg vecka och snacka.
Han avslutade samtalet med "nu verkar det som att jag kan ge dig lite mer att göra"!
Hoppas att det stämmer så man kan börja leva ett normalt liv igen.

Potatisproblem

2010-09-11T14:50:00.002+02:00

Hade bestämt mig för att steka fläskfilé och njuta den i sällskap med bearnaise och klyftpotatis gjord på årets sista färskplugg.
Polaren Roger var uppe med en påse för några veckor sedan, så infrastrukturen till en god middag var redan ordnad. Trodde jag.
Öppnade potatispåsen och såg att innehållet börjat ruttna.
Då ruttnade jag en aning och dissekerade frysen på jakt efter något alternativ. Pommes Frites, kroketter eller så. Hittade nada.
Funderade på att byta om och gå till ICA. Var för tillfället klädd i bekväm hemmadress som jag absolut inte visar mig offentligt i, så det var inte särskilt lockande.
Kollade skafferiet. Fläskfilé med fiskbullar är nog ingen bra kombination. Inte heller fläskfilé med makrill...
Kollade skåpet under diskbänken. Herueka! Här fanns aftonens räddning. Fem små potatisar av vanlig mjölig sort.
Pluggen hade groddat sig och måste skalas. Att göra klyftpotatis på skalad potatis lockade inte så jag strimlade den och tog extra mycket olja i ungsformen.
Fyrtio minuter senare kunde jag njuta av fläskfilé med hemmagjord pommes och bea.
Bra karl reder sig själv!

Sonat eller inte?

2010-09-06T00:26:00.003+02:00

Blev lite nyfiken på den så kallade kommunchefen som dömts för mord.
Kollade lite och hittade oroväckande mycket info om honom.
Jag har nu koll på hans utseende (något mesigt, Zündappmustasch och glasögon),hans hemadress, yrke, arbetsgivare och värst av allt, hans personnummer inklusive de fyra kontrollsiffrorna.
Kollade vidare och fick liknande uppgifter om hans mamma som tydligen begick självmord.
Alltså, killen erkände sitt brott. I och för sig sex månader efter att det begåtts, men han åkte fast. Precis så som jag vill ha det.
Att han sedan ansågs vara knäpp och fick psykiatrisk vård i ett år innan han friskförklarades var det han dömdes till. Av förhoppnigsvis en kunnig rätt,även om nämndemännen är politiskt tillsatta och sällan har en hyfsad verklighetsuppfattning. Politiker är oftast sig själva närmast och saknar kontakt med den vanliga medborgarens verklighet.
Men okej då. Killen friskförklarades efter ett år på psyket. Muckade och skapade sig en ny tillvaro. Han har, så vitt jag fått fram, fungerat bra i sitt arbete samt i samhället i övrigt. (Vi har till och med en gemensam Facebookkontakt).
Den hatiska kampanj som nu sker borde väl i så fall ha inletts när han släpptes från psyketför 24 år sedan,inte nu.
Att någon till och med fått fram ett komplett personnummer som enkelt går att hitta på nätet är skrämmande. Risken för att en lynchmobb dyker upp är ju uppenbar.
Det finns många som ställt till det för sig i unga år och straffats för det.
Ska brottet inte vara sonat när påföljden är över?
Men den som lagt ut personnumret på nätet bör nog oroa sig lite.
Det rör sig om skyddad information och jag hoppas att han eller hon straffas hårt.

Aftonbladet-länk

2010-09-04T23:18:00.000+02:00

Nu ligger artikeln på nätet.
Klicka i rubriken så kommer du dit.

Jubileum

2010-09-01T23:51:00.002+02:00

I dag firade jag min lilla firma som fyllde elva år
Min pappa fyller år samma dag, så det blev en rask promenad till föräldrahemmet för en smarrig middag, kaffe och tårta.
Men hur firade jag firmans födelsedag då?
Jo, med att få en helsidesartikel publicerad i Skandinaviens största dagstidning, Aftonbladet.
Man ryser lite när man inser att 1,2 miljoner pers köper den tidningen varje dag och att man når så pass många läsare.
Funderade ett tag på att öppna en flaska bubbel, men lät bli.
Den behöver kylas och dessutom får jag besök i helgen.
Så fort jag får tillgång till bladets länk till knäcket lägger jag ut den här på bloggen.
Ha en fortsatt bra vecka, alla bloggläsare.

Utrikeskorrespondenten

2010-08-31T22:01:00.002+02:00

För närvarande kör jag med webmail och jobbar med en laptop.
Har fått virus i min stationära dator och jag vill inte smitta vänner och uppdragsgivare i onödan.
När jag skriver manus gör jag det på den stationära burken. För sedan över text och eventuella bilder på ett USB-minne som virusscannas dagligen.
Sen mailar jag från den bärbara och bifogar filerna från "minnepinnen".
Webmailandet innebär att jag inte är lika snabb som vanligt att svara på inkommande mail. I vanliga fall plingar det till i e-postprogrammet när nåt nytt inträffat, men med webmail får man logga in på mailserverns hemsida och kolla om det kommit nya mail.
I förmiddags kom det ett mail från Aftonbladet RESA.
De ville att jag skulle komplettera en artikel med ett par korta notiser.
Mailade ett snabbt svar att "du har grejorna inom en timme".
Därefter knatade jag bort till storburken, skrev och roddade bilder innan jag sparade allt på USB:n. Mailade sedan rubbet till redaktionen och trodde att allt var lugnt.
Kollade i mappen för skickade mail och såg att det gått iväg. Tre notiser och två bilder. Totalt sex megabyte.
Strax före 17.00 ringer mobilen. Redaktören, Sture heter han och är en schysst kille, undrade när jag skulle skicka snuttarna.
-Nu är det bråttom, förklarade han.
Kollade att allt hade gått iväg, men han hade inte fått ett jota.
Provade då att maila igen. Både till Sture själv, till hans kollega och till RESA:s toppdomän. Inget funkade.
Till slut kom Sture på att jag skulle läsa upp mina manus så skulle han skriva in dem själv. När allt var klart kommenterade han att det var lysande och att vi skulle höras framöver.
Kom på för ett tag sedan att det var ju på det sättet som utrikeskorrespondenter jobbade förr, när de hamnat i skarpt läge.
Testade mailen med en dataexpert senare och nu funkar det.
Man får väl förära Sture en bok vid tillfälle.
Missa inte att läsa Aftonbladet i morgon om du vill veta mer om nästa års ballaste vandrarhem!

Strul men kul

2010-08-20T23:04:00.002+02:00

Har ägnat dagen åt att fixa inför ett par resor.Den första resan blir bloggkryssen i morgon. Tyvärr har det blivit lite manfall, men jag räknar med att vi som finns ombord ska få en trevlig dag. Hoppas att Roger hinner krya på sig och att Bitte fått sova ut ordentligt.
Om det går enligt planerna hämtar Roger upp mig här hemma för en mellanlandning hos honom där jag dumpar en del av fotoutrustningen samt bagaget för nästa resa. Sen tar vi oss till Djurgårdsbron för att träffa Flunkis, Buzan, Emelie med flera.
Efter en nice cruise övernattar jag hos Roger som bjuder på skjuts till flyget på söndag.
Då det fanns lite plats över ombord ringde jag en polare som jobbar på Naturvårdsverket. Tänkte att den eldrivna båten vi ska ut med borde vara av intresse för honom rent jobbmässigt. Han hade annat för sig vilket jag kan förstå då jag ringde med kort varsel. Hans kommentar var dock rätt så kul:
-Jag jobbar ju med sånt hela veckan. Det vill jag koppla av under helgen.
Hmmm... Jag ska försöka övertala honom att köpa en riktig jänkebil. En som väger över två ton, går på 98-oktanig bensin och drar 2,5 liter soppa milen. Då kan han koppla av miljötänket rejält:-)
Jobbigast idag är datorstrulet. Har sorterat mitt ganska omfattande bildarkiv och lagt en hel del på min flyttbara hårddisk. Därefter körde jag en fullständig Ad-Awarekoll på samtliga diskar. Det tog 18 timmar.
Ad-Aware ville ha en omstart då de hittat ett allvarligt problem. Därefter har inte burken velat vara med. Internet segar. E-posten funkar inte alls. Kunde dock se att pappa skickat ett mail, men inte fan kunde jag öppna det.
Webbmailen var givetvis tom eftersom mitt vanliga mailprogram redan tankat hem det som fanns.
Efter flera omstarter (som skedde med utdragen sladd) gav jag upp. Nu står trotjänaren och får en sista Ad-Awaresmörjning medan jag sitter på balkongen med min laptop.
Men men. Man får hoppas att det fixar sig med trotjänaren och att alla är friska och krya i morgon.
Då blir det kul, trots allt strul!

Länge sedan

2010-08-19T17:39:00.001+02:00

Har haft lite att göra.
Bland annat avled en av de personer jag är God Man för dagen efter förra inlägget, så det blev en del fix.
Nu i helgen avgår Bloggbåten. Det ska bli kul att träffa några av er som följer bloggen igen.
Mer om Bloggbåten hittar du på resebloggen.

Slöseri

2010-08-08T17:22:00.003+02:00

I dag hände en mindre tragedi på Coop Forum i Strängnäs.
Frysdiskarna i varuhuset är seriekopplade så om en går sönder slutar alla att fungera.
Det hände i dag. En bekant var där och noterade att frysarna pajat. Han ställde då frågan om han kunde få köpa lite av de halvtinade frysvarorna till reducerat prismen det gick inte för sig.
Allt skulle kastas! Personalen FICK inte låta kunderna rädda vad som räddas kunde och köpa varorna till ett bra pris. Nä, då ansåg man att det var bättre att bjuda råttorna vid soptippen på mat i stället.
Jag råkade ut för något liknande på Coop Extra i Huddinge för lite sedan.
Det stod en varuvagn med massor av lagrad ost i alldeles intill ostdisken.
Vid en snabb okulärbesiktning såg jag att ostarna i vagnen just passerat bäst-föredatum. Hm... En lagrad ost blir ju bara bättre av att lagras lite till. Jag frågade om jag fick köpa en, då jag lagt märke till en rulle med röda prislappar i vagnen.
Nej, det gick inte för sig. Ostarna skulle kastas därför att personalen inte fick sälja dem.
Jag ryckte på axlarna och gick. När jag lämnat butiken ringde jag min pappa som bor i närheten och bad honom gå ner och kolla ostdisken en halvtimme senare.
Pappa ringde en dryg halvtimme senare. Då hade han köpt två ostar för en tia styck.
Undrar varför kvinnan på Coop Extra i Huddinge ljög. När jag gått märkte hon ju om ostarna och reade ut dem.
Vid mina besök i medelhavsländerna händer det att det blir strömavbrott. Då blir barnen glada därför att de vet att pappa springer till affären och handlar billigt. Då vankas det glass i stora lass!
Men i Sverige tar man hellre förlusten, eller mörkar som i ost-fallet i Huddinge.
Man kan ju undra varför...
Men det finns många frågetecken när det gäller livsmedelshantering!

Fötter

2010-08-04T16:02:00.002+02:00

Fick veta av en fotspecialist att jag hade anlag för fotsvamp- Hon tipsade om att man kunde stoppa in toalettpapper mellan tårna när man duschat för att minimera risken för svamp. Sedan dess har jag följt hennes råd, men i torsdags dök svampen upp som ett brev på posten.
I går var jag på apoteket och köpte ett medel som både dödar bakterier och läker såren. Instruktionerna var övertydliga: Börja med att tvätta fötterna. Torka dem. Applicera sedan tubens innehåll mellan tårna, sedan på och under tårna, därefter på fotsulan och fotens sidor. Använd hela tubens innehåll.
Jag följde instruktionerna till punkt och pricka, men när fötterna var insmorda hade jag hälften av smörjan kvar. Okej då, allt skulle ju användas så jag tog ett varv till. Jag har storlek 40 i skor. Tubens innehåll skulle säkert räckt till ett par 45:or.
Nu är det bara att hoppas att medlet funkar.
Man kanske skulle tipsa tillverkaren om att göra en tub i storlek 40 och en annan för storlek 45. Då kanske man skulle kunna spara nån krona...

Fejsbook - antikommunikation?

2010-08-03T22:32:00.002+02:00

Har desperat jagat en snubbe i månader. Ringt och mailat men utan resultat.
Därför gjorde jag ett inlägg på snubbens Facebooksida om att jag sökte honom. Det kom ett mail fem minuter senare. I ämnesfältet stod det: Vad vill du?
I mailet fanns bara en rad. Den kommer nu ordagrant: Jag vill inte ha kommunikation via min FB-sida.
Nähä??? Vad ska man då ha Facebook till? FB är ju ett redskap för just kommunikation.

Lite huvudbry

2010-08-01T23:26:00.002+02:00

För en massa år sedan hände det sig att tre goda vänner befann sig på resande fot tillsammans. När kvällningen nalkades började de söka nattlogi och ganska snart fann de ett slitet hotell som erbjöd ett rum med tre sängar.
Perfekt för tre lågbudgetresenärer! Rummet kostade bara 25 bagis totalt.
Kisarna (för det rörde sig om riktiga Söderkisar)lägger varsin tiokronorssedel på disken (ja, det var längesen) Portierern tar de tre tiorna och skramlar fram fem enkronor i växel.
Kisarna tar varsin bagis och lämnar två bagis i dricks.
Väl uppe på rummet börjar den av kisarna tänka högt.
-Få se nu. Vi la en tia var och fick tillbaka en bagis per skalle. Då har vi alltså betalat nio bagis var. Kisen bakom disken fick två bagis i dricks. Nio gånger tre är 27, plus kisens två bagis blir 29. Vart tog den sista bagisen vägen?
Någon som vet, eller...

Att vaska - Ren idioti

2010-07-26T23:09:00.002+02:00

För några år sedan var jag på Gotland under den så kallade Stockholmsveckan.
Redan då bestämde jag mig - Aldrig mer!!!
En massa brats med för mycket pengar och för taskig hyfs förde oväsen och betedde sig som svin. Tjejerna hakade på så klart, det vankades ju gratis dricka.
Somliga, de som inte hade den ekonomin, hade tagit dyra lån eller levt asketliv ett helt år bara för att få festa tillsammans med det så kallade "vackra folket" några sommardagar.
Bratgrejen nummer ett var att beställa in champagne i mängder. Så dyr som möjligt. En bråkdel av skumpan dracks ur. Det mesta sprutades ut på kläder, väggar, tak och golv.
De som inte matchade att ta in fyra Bollinger á 20 000 kronor styck beställde mäklarbrickor i stället. Alltså, ett helrör sprit med önskat antal glas samt groggvirke. De kostade ju "bara" 6 000 kronor.
Nu har krögare samt tillståndsmyndigheterna tröttnat på ofoget att spruta skumpa. På många ställen är det förbjudet. Krogar som tillåter det ofoget riskerar sitt utskänkningstillstånd. Men brats är brats. Hjärndöda typer som bara tänker på att bränna pengar. Numera är det inne att "vaska" i stället.
Det går ut på att man beställer två eller flera flaskor dyr champagne. Man serverar sällskapet till den första flaskan är tom. Sedan beordrar man kyparen att hälla ut de övriga flaskorna i vasken!!!
Alltså, den som beter sig på det viset borde sättas under ekonomisk förvaltning eller omyndigförklaras.
Det finns folk som svälter. Det finns folk som har en årsinkomst betydligt lägre än vad en enda flaska av dessa dyra och förspillda droppar kostar. Att visa en sådan total avsaknad av respekt över pengar och dess värde är rent ut oförskämt.
I USA brukar de nyrika arrangera välgörenhetsmiddagar i stället. Gästerna betalar dyrt för att få komma och kanske ha en kändis till bordet. Champagnen flödar även där, men den hamnar i gästernas glas i stället för i slasktratten. Överskottet doneras till något välgörande ändamål och den nyrika arrangören blir förmodligen upptagen i kretsen av de bemedlade i sin hemstad.
Men här i Sverige ska man tydligen göra som Gudrun S, elda upp 100 000 kronor eller hälla ut svindyr krogskumpa i vasken för att bli accepterad.
Ren idioti tycker jag. Vad tycker ni?

Sju blev åtta

2010-07-23T14:48:00.003+02:00

Den nya spisen har gått varm senaste veckan.
Premiärmiddagen var väl inte så häftig, falukorv med pasta, men i lördags lågstekte jag en oxfilé i ugnen innan jag styckade den. Sju bitar blev det. Svängde ihop en potatisgratäng samtidigt. Det blev sju portioner. Perfekt att frysa och ha tillsammans med oxfilén alltså.
Två dagar senare var det dags att göra något med de 1800 gram kycklingfilé som fanns i frysen. Penslade bitarna med olja som jag blandat ut med soya och en gnutta HP-sås innan de hamnade i ugnen. Jomenvisst, det blev också sju portioner. Den första avnjöts med ris, currysås och gröna ärtor.
I går tinade jag upp en klump köttfärs och gjorde köttfärssås. Denna gång blev det hela åtta portioner. Sjuans förbannelse är därmed bruten:-)

Hett och kallt

2010-07-14T01:25:00.002+02:00

Som vanligt sitter man och beklagar sig över värmen.
Som man inte skulle ha vant sig efter alla dessa somrar som förflutit genom åren.
Intervjuade en kille igår om lastbilsdäck. Han ringde idag och ville plötsligt inte längre vara med. Får väl ringa en annan snubbe i morgon för att få ett fejs till knäcket. Killens argument att inte vilja fullfölja var att jag missförstått en del saker.
Men hallå?
Det var ju just därför jag mailade intervjun. Om jag missförstått något kunde han ju rättat till felen så hade vi varit på banan igen.
Men jag fick en del bra tips så det blir säkert bra i slutändan.
Dagen har ägnats åt att fixa min halogenlampa på balkongen. Den pajade under nattens mörker, så jag förbannade mig själv att jag inte hade batterier i ficklampan och fick läsa i värmeljusens sken. Fixade till lampan i morse innan jag observerade att kylskåpet bjöd på 14 plusgrader. Illa, illa...
Det fick bli en snabbavfrostning med massor av kastruller med kokande vatten som tinade upp kylen innan jag drog igång eländet igen.
Min kyl är 50 år gammal, så det är alltid lika spännande att checka om kylan kommer tillbaka efter en avfrostning.
Jodå, sist jag kollade låg kvicksilvret på 13 grader och bättre blir det.
Trots hettan utanför!

Klantskallen Littorin och min egen simultanförmåga

2010-07-09T23:37:00.004+02:00

Nu har jag full koll på orsaken till Sven Otto Littorins avgång.
Killen har skött hela affären superklantigt. Om han gjort en pudel och erkänt det som Aftonbladets källa bevisat (genom att kopiera korrespondens ur hans privata e-post) hade han kanske suttit kvar som minister.
Men å andra sidan kan det ju vara bra för oss väljare att de som ska bevaka våra intressen inte fått den mediaträning som Littorin så tydligt saknar.
Apropå media förresten. Jag har lärt mig tricket att alltid föreslå två eller tre olika reportage när man konfronterar en chefredaktör.
Chefredaktörernas vanligaste ord är nämligen "nej tack".
Listar man flera förslag blir det lätt för dem att säga nej till något men kanske acceptera ett av förslagen. Då sitter ju jobbet liksom.
Har fått det att funka två gånger senaste veckan. Först snackade jag med en veckotidningsredaktör som tog det ena av mina två förslag. Fick det okejat i dag.
Mailade sedan en kvällstidning med två förslag. De tog båda! Jackpott!!!
Så nu gäller det att ha simultanförmåga. Sitter med ett nästan färdigt jobb om lastbilsdäck. Det är bara en intervju som saknas och jag får inte tag i killen jag vill prata med. Vidare har jag ett nästan färdigt jobb om golf i Tyskland. Deadline i mitten av augusti, så det är ingen brådska. Har roddat bilder till det ena av kvällstidningsjobben idag och ska skriva det i nästa vecka. Veckotidningsjobbet har jag också börjat dona med. Jag måste koordinera ett tiotal personer samt fixa en fotomiljö som man inte självklart kommer in på. Vi snackar skyddsområde. Men det verkar också lösa sig.
När allt detta är levererat, fakturerat och fixat kanske man skulle erbjuda Sven Otto Littorin privatlektioner om hur man hanterar media.
Visst fan, han är ju privatperson numera...

FI bryter mot lagen

2010-07-06T01:59:00.002+02:00

Gudrun och hennes feministiska initativ planerar lagbrott. De ska förstöra 100 000 kronor med eld.
Förutom det olämpliga att göra en brasa i denna varma månad är bränslet klart olämpligt och olagligt. Det är bara Riksbanken som får förstöra sedlar och mynt av det slag som vi betalar med i Sverige.
En polare till mig (som har mer deg än vad han kommer göra av med under sin livstid) blev skönstaxerad och fick en restskatt på tre miljoner kronor.
Han plockade ut tre millar i kontanter. Satte sig sedan i garaget och rev alla tusenlappar och femhundringar till konfetti innan han la pappersbitarna i plastkartonger. Han menade att skatteverket kunde få sitta och pussla bäst de ville. Det var hans lilla hämnd för skönstaxeringen.
Någon i hans bekantskapskrets varslade om att han kunde bli straffad för sitt tilltag. Han svalde förtreten, betalade restskatten och lät mig plåta de tre sönderrivna millarna utspridda på motorhuven till en av hans bilar, en Rolls Royce passande nog.
Bilden finns i mitt arkiv och kostar skjortan för den tidning som är intresserad. Samma skjorta lär det kosta Gudrun om hon gör verklighet av sitt korkade infall.

Billiga barnarbetare

2010-06-24T00:30:00.002+02:00

Sådana finns faktiskt även i Sverige.
Fick ett flygblad i brevlådan i går.
Vår gratisdistribuerade lokaltidning sökte någon som vill dela ut den här i grannskapet. Det rör sig om fyra niovåningshus med totalt 180 hushåll.
Jag funderade lite. Insåg att det jobbet knappast skulle vara särskilt välbetalt, men fixas på sisådär fyra timmar. Min tanke var att jag skulle kunna kombinera det med att gå rond och kolla trasiga glödlampor och annat smått och gott i våra allmänna utrymmen och kunna fakturera en liten peng för det.
Gissade att man kanske skulle kunna få en trehundring för utdelandet och att man, med lite ideell inställning kunde fakturera vår brf 200:- för kollen. Då hade det kanske varit intressant. Motionen skulle man ju få på köpet.
Ringde upp S-Post, som firman heter. De frågade direkt om jag ringde för egen del eller för mina barns skull. Började ana oråd...
Efter lite snack där deras argument var att jag skulle tjäna en slant och få motion på köpet släppte de bomben och avslöjade hur lite de betalar för detta arbete, som alltså tar omkring fyra timmar. 50 spänn!!! Totalt. Det blir 12. 50 i timmen. En polsk städerska tar väl en hundring i timmen skulle jag tro.
Snacka om att utnyttja våra tonåringar med underbetalt jobb. Då uppsägningstiden var två veckor anar jag att omsättningen på utdelare är ganska stor...

JAS-planen

2010-06-20T01:06:00.003+02:00

Struntade fullkomligt i brölliset i dag. Fixade till lite inför en sillmiddag i stället. När jag kom hem efter att ha köpt färskpotatis för 14 pix kilot (nästa vecka 1 öre kilot på Lidl), gräddfil för 16 spänn halvlitern (nästa vecka 10 pix) och så vidare slog jag mig ned på balkongen och tände en cigg.
Strax därpå brakade det loss. Världens skönaste ljud, från 18 JAS-plan, kom norrifrån. Sekunder senare kom de 18 planen i perfekt formation på låg höjd, precis utanför min bostad. En syn för gudar! Jag förbannade mig själv att jag inte hade kameran i beredskap. Insåg direkt att jag inte skulle hinna hämta mitt foto-equipment, så jag satt kvar och njöt av ljudet och synen av dessa luftens geparder i full aktivitet på väg söderut.
Men JAS-planen i perfekt formation på väg hem till sina flottiljer blir mitt största minne från det kungliga bröllopet - och det var mäktigt!

Republikanen

2010-06-17T22:12:00.003+02:00

Nån mer än jag som tycker att Kronprinsessans och Herr Westlings bröllop börjar bli uttjatat?
Var i stan i dag och har väl aldrig sett så mycket avspärrningar och poliser tidigare.
På vägen från Stureplan till Gamla Stan var det massor med avspärrningar. TV-kanalernas OB-bussar flockades som skräniga måsar och utanför slottet, på själva Slottsbacken hade SVT ockuperat ett stort område.
Brudparet ska vigas av fyra präster, kortegen lär bli 400 meter lång, alla väsentliga fartyg i marinens flotta är på plats, liksom Danmarks och Norges två flaggskepp. Dessutom kommer 18 stycken JAS-plan att flyga över när paret rors fram i den kungliga slupen.
De 20 miljoner som bröllopet påstås kosta, där kungen tar halva notan, kan inte stämma.
Bara att hålla 18 JAS i luften (med transporten från Såtenäs där de flesta finns) lär dra en stor del av den budgeten.
Kopplade av med ett besök hos Republiken Jämtland i stället. De visade upp vad landskapet har att erbjuda när det gäller Slow Food i samarbete med Go Slow Travel.
Det kändes bra att få bli republikan för en dag:-)
Kolla gärna in resebloggen så får du ett tips om vad man kan hitta på i Sveriges närmaste republik. www.ljreseblogg.blogspot.com.

Olja i avloppet...

2010-06-16T21:34:00.002+02:00

Nya matvanor ger nya problem, såg jag i Aftonbladet igår.
Då folk skaffat sig fritöser och sånt hälls den begagnade oljan i avloppet, vilket gör att det korkar igen.
Hmmm, själv brukar jag torka ur stekpannan med hushållspapper och kasta i soporna. Nån fritös har jag inte och ska inte skaffa någon. Fan, jag vägde mer i morse än jag vägt på sex år. Om man nu ska lita på vågen...
Tog en femkilometersrunda för att få bukt med de där extrakilona. De ska bort!

Jobbig natt

2010-06-07T23:21:00.002+02:00

Nattrafiken härifrån kunde vara bättre.
Ska med ett flyg som lyfter 6.20 i morgon bitti.
Då bör man vara på plats vid femtiden, helst tidigare, för att hinna med alla procedurer.
Får därför ta en nattbuss som går cirka 03.05 härifrån. Sen går jag brandvakt vid Cityterminalen tills den första flygbussen rullar iväg vid 04.00.
Ingen idé att lägga sig med andra ord. Farsgubben tyckte att jag skulle försöka sova ett par timmar, men jag kan vara ganska svårväckt och vill inte riskera att missa flyget.
Väl framme, när lunchen är avklarad, tänker jag kvarta in ett par timmar vid poolen. Man kanske kan slagga lite på flyget också.
Men jobbigt blir det...

Desillusionerad ungdom

2010-06-06T16:16:00.003+02:00

I söndags såg jag en del tips om olika rätter som passar på studentfesten. Då tänkte jag att jag förmodligen gått på min sista studentfest.
Två dagar senare kom vännen Roger med en inbjudan till just en studentfest. Hans frus yngsta dotter slutade yrkesplugget och skulle fira.
Då påminde jag mig att Roger har två barn till som lär ha studentfester. Likaså syrrans yngsta, så det lär bli några fester till.
Vi hade kul i fredags. Smörgåstårta, vin och vimmel. Studenten själv slocknade på soffan vid halv tiotiden:-)
Nationaldagen har jag firat med att småstäda lite. Köpte hem en tigerkaka då jag tänker bjuda morsan och farsan på fika när de dyker upp lite senare.
Det får bli mitt sätt att fira nationaldagen.
I fredags rullade studentflaken fyllda med glada ungdomar. Glada förresten, på ett flak hade ungdomarna satt upp en banderoll med texten: I morgon medvetslös - På måndag arbetslös.
Vilka trista framtidsutsikter de har. Hoppas att de lyckas i arbetslivet.

Länge sen

2010-06-01T00:36:00.002+02:00

Då var det dags att blogga igen.
Det har hänt en del sen sist.
Var "over there" och reste runt i Illinois förra veckan. Började med Rockford där jag träffade en del gamla bekanta. Vännen John Nelson hade sålt några av sina golfbanor, men höll på att bygga en ny. Den snubben är klart värd att träffa. Han äger nog halva stan. Vackra Lindsay hakade på och käkade frukost på Stockholm inn, rockikonen Rick Nielsens hak. Rick och hans band spelade i Las Vegas, så vi kunde inte träffas denna gång.
Efter ett par dagar i Rockford drog vi vidare till pastor Janssons stad, Bishop Hill. Där bjöd Mike på lunch. Jag fattar inte varför svenskamerikaner envisas att bjuda på lingonsaft och pannkakor. De anser visst att det är exotiskt, men för mig är det ju vardagsmat. Beställde i stället en Wallyburger och en Coors. Satt som en smäck.
När några i gänget skulle kolla in konstgalleriet besökte jag och Acke den lokala lönnkrogen. Stället var fullt med bikers som försökte skrämma oss med hårda blickar, men vi tog varsin öl och köpte med oss en sexpack att dela på senare.
Kvällen tillbringades i Galva. Borgmästaren, Tom heter han, var en supertrevlig snubbe som bjöd på skjuts i sin Lincoln och på en utomordentlig middag på den lokala herrgården. Tom hade tjänstgjort i Vietnamkriget och fått utmärkelsen P.O.W. (Prisoner of war) och den regskylten prydde en av hans Corvetter.
Nästa dag blev det lite flackande till bland annat Andover (600 innevånare) innan vi blev droppade i Princeton för att ta tåget till Chicago.
Tåget var två timmar försenat, så det blev en öl på ett lokalt hak. Jag beställde även en kaffe. Min nota gick på 3, 25 dollar så jag la fram en femdollarssedel. Servitrisen tittade förvånat och frågade om jag visste hur mycket fem dollar egentligen var. Då tog jag en dollar i växel och båda blev nöjda. Jag mest.
Chicago var en ball stad som jag gärna återvänder till. En kväll och en förmiddag är för kort tid för att uppleva denna pulserande stad. I måndags kväll hade Cubs hemmamatch så det var fullt påställ. Dessutom laddade alla för Blackhawks match mot Penguins sex dagar senare. Med facit i hand vet vi att Blackhawks tog första inteckningen av sju mot Pittsburgh Penguins i finalen om Stanley Cup. Ballt, även om jag gillar Toronto Maple Leafs bättre.
Landade hemma i Svedala i onsdags morse. Har mest gått som en zombie och misslyckats med att få tag i herrar redaktörer, men det ska väl ändra sig.
I lördags var det fest hos Jenny och den var jättekul, men jag lämnar inga detaljer om det partyt.
I afton har vi haft en avtackning av två avgående medlemmar i fritidskommittén och käkat smörgåstårta. Fick med en bit hem som kommer att bli vickning om ett tag.
USA-resan gav en del matnyttigt att skriva om. Sture på Aftonbladet kan räkna med ett telefonsamtal på onsdag då han sjösatt veckans resesidor. Har en kul nyhet på gång som dessutom kan bli ett fullödigt reseknäck. Berättar mer om det längre fram.
Ska försöka bli flitigare med bloggandet i fortsättningen. Ha det!

Ketchupeffekten

2010-05-18T01:15:00.003+02:00

Ni vet väl hur det funkar när man ska hälla ketchup ur en glasflaska?
Först kommer ingenting, sedan ingenting och sedan allting...
Ungefär så känner jag mig nu.
Som jag tidigare berättat fixade jag ett reseknäck om Polen i förra veckan.
I fredags träffade jag stuntmannen Johan Torén och la halva helgen på att skriva om honom för en hojtidning som tackat ja till knäcket.
En biltidning ville också ha en grej om Johan, men jag la det på is för att i stället lägga mig på händer och knän och skura hallgolvet i söndags.
Väl i städtagen tog jag en sväng i badrummet samt i köket också.
I går (måndag) hade jag planerat att skriva halva dagen och städa halva dagen.
Började med att ringa en tidning som haft köpstopp i ett halvår på grund av nya ägare. Föreslog en grej om nya Renault och deras presentation i lördags som jag bevistade.
Redaktören sa att om jag bara skickade det så skulle han titta på det. Hm, inget bestämt, men en möjlighet, så jag randade testen, roddade bilder och skickade texten på korr innan jag fortsatte med Torénjobbet till den andra motortidningen.
Vid arbetstoppar brukar jag anlita en korrekturläsare. Den killen är suverän. Snabb, korrekt och gratis. Tack farsan!
Därefter var det dags att fortsätta med saneringen efter stambytet. Men jag noterade en hög med obetalda räkningar som blivit liggande. Dessutom låg det en fordran som gällde en av mina God Man-uppdrag, så jag började med att fixa till det. När min huvudmans ärende var ordnat försökte jag logga in på mitt eget bankkonto. Det gick inte.
För ett par veckor sedan tvingades jag att skapa ett särskilt skydd för VISA-kortet och därför kunde jag inte komma åt mina konton på det sätt jag är van vid.
Efter en massa snack med supporten (efter 25 minuters väntetid i telefonen) kunde jag fixa det som skulle fixas där.
Sen ringde en kille i styrelsen i bostadsrättsföreningen och ville ha ett möte.
Då insåg jag att det inte skulle bli någon städning i dag.
Efter mötet satte jag mig i stället och skrev ett knäck om Baltikum. Det är klart till 75 procent. Resten randar jag när jag vaknar och sedan ska jag banne mej städa. Vi ska ha årsmöte i bostadsrättsföreningen klockan 19.00 och jag hoppas att hinna hem till hockeymatchen, men det är inte säkert att det blir så.
Den som lever får se...
Numera finns det ketchup i plastflaskor så man slipper ketchupeffekt. Kan man inte ordna nåt liknande med "måste göra-saker"? Lägga dem i en plastflaska och squeeza fram dem i lagom dos:-)

Lite splittrad

2010-05-13T23:56:00.002+02:00

Ja, ja, ja.
Jag vet att jag bloggat för lite på sistone. Senaste inlägget är fem dagar gammalt och det är för lång tid mellan inläggen.
Min reseblogg, som har fler besökare än den här, har jag försummat totalt. Därför måste jag hitta på något för den också innan det blir dags att koja.
Jag är en smula splittrad just nu.
Har fixat klart Polenknäcket. Fortsatt lite med att återställa min bostad i bra skick samtidigt som jag lade upp riktlinjerna för ett knäck om bilturism i Baltikum, bokade fotograf samt kändis för ett reportage i morgon (som blir två). Tar med mig egen kamera och gör en egen grej för en biltidning samtidigt som plåtslagaren fixar hojtidningens bilder. Man måste ju vara effektiv. Eller är det så man blir splittrad?
Vidare har jag kollat av lite saker att göra i Chicago. Åker dit om en vecka. Innan dess ska jag på årsmöte i vår brf, skriva de två kändisknäcken, fixa Baltikumjobbet, fakturera golftidningen samt motortidningen (om jag hinner fixa klart de två jobb som återstår och få dem godkända). sen vill jag hinna med att skura hallen, bona hallgolvet och få skoställ och annat på rätt plats. Tänk vad kul om jag skulle hinna med att få ordning på balkongen också:-)
Men så har jag ett par saker bokade i stan som ska fixas. Men de två mötena har jag lagt samma eftermiddag, så det blir nog bra. Nu ska jag kolla de senaste nyhetsbreven för att få till nåt bra i resebloggen. Hoppas att du har det lite mindre hektiskt än jag just nu.

Sportbladet fyller tio

2010-05-08T23:58:00.002+02:00

Denna lördagsafton köpte jag som vanligt kvällstidningen Aftonbladet.
Den rosa bilagan Sportbladet fyllde tio och därför rörde det mesta av innehållet olika milstolpar i tidningens korta historia.
På ettan, som vi journalister kallar förstasidan, hade man en bild på tioårige Elias. En kille som föddes samma dag som Sportbladet. Elias har blivit Sportbladets näpna mascot. Han var med som omslagspojke när bilagan firade ettårsjubileum samt femårsjubileum.
För att ytterligare illustrera tioårsjubileet hade man ett uppslag med idrottande tioåringar, samtliga födda den åttonde maj 2000. Majoriteten av de tio kidsen spelar fotboll.
Visst är det näpet med barn som får vara modeller när en tidning som denna jubilerar.
Det är bara ett fel.
EN SPORTBILAGA SKA INTE VARA NÄPEN!!!
En sportbilaga ska drypa av svett och stinka av liniment.
Man ska förnimma odören från omklädningsrummet när man nått mittuppslaget.
Redan när man greppar tidningen bör man få känslan av träningsvärk.
Att bladet är rosa kan man diskutera. För mig är rosa en färg som förknippas med Dagens Industri. Alltså kostymklädda slipsnissar som på sin höjd svettas när de riskerar att få sparken. Men med de väl tilltagna fallskärmar sådana djur utrustas med numera är det väl ingen risk för transpiration i det läget...
Nåväl, när Sportbladet släppte sitt första nummer var mina intressen ishockey samt motorsport. Tack vare dessa rosa sidor, som jag läser med nöje, har mitt sportintresse utvecklats rejält. Nu läser jag med intresse om Zlatans äventyr i Sydeuropa, fuskande cyklister i Tour de France och om dopade finska skidåkare.
Däremot så måste Anna Andersson skärpa sig lite. Hennes rapporter från Formel 1-cirkusen är utomordentlig, men hennes uppgift är väl att bevaka all slags motorsport? F1 är i och för sig kungaklassen, men där finns inte en enda svensk förare. Det finns det däremot i dragracing. Många framgångsrika förare dessutom.
Jag är en av de tiotusentals svenskar som gillar dragracing. Jag har varit aktiv som tävlande, funktionär, sponsorsansvarig, presschef samt reporter både i tidningar och tv om denna eminenta motorsportgren. Om nu inte Annas tid räcker för att berika Sportbladet med dragracing så kan redaktör Karlsson alltid höra av sig till mig.
Detsamma gäller om Sportbladet behöver en vass krönikör.
Jag kommer som ett skott från Skanåkers puffra när Sportbladet kallar!

Möten, möten och åter möten

2010-05-04T20:17:00.002+02:00

Hittills har veckan mest bestått av möten.
I går hade vi årsstämma i OK. Innan mötet hann jag ringa några redaktörer, fick randa om lite i texten till golftidningen, men inte mer än ett ord:-)
Efter årsstämman hade vi ett konstituerande möte.
I dag blev det ett möte med polaren Roger som hälsade på. Tur var väl det, för medan jag duschade läste han tidningen och höll koll.
Då öppnades ytterdörren av en elektriker som skulle in i badrummet. Hon hörde att jag duschade och var hänsynsfull nog att skjuta upp det mötet till jag var mer passande klädd.Hon briefade Roger om vad som var på gång innan vi stack till Kungens Kurva.
I kväll var det styrelsemöte i vår bostadsrättsförening. En avgående och avflyttad ledamot kom och bjöd på jordgubbstårta. Smaskens!
I morgon har jag inga inbokade möten. Ska i stället ringa Tyska Turistbyrån och kolla vad som hände på mässan i Mainz som jag missade på grund av askmolnet. Det kan bli läge för någon artikel om det hände något speciellt. Vidare ska jag ringa Marockanska Turistbyrån som har ett infomöte den 19 maj. Det finns en riktig idiot som jobbar där. Om idioten är med på infomötet stannar jag hemma. Om inte ger jag marockanerna en chans att berätta om landets pärlor för svenska turister.
På torsdag har jag ett möte med Polska Turistbyrån på eftermiddagen. Ska samla info samt bilder för ett knäck om den polska nordkusten innan jag ilar till nästa möte med Visit Finland.
Man får hoppas att alla dessa möten ger bra resultat också.
Väl mött på er:-)

Golfveckan

2010-04-30T20:07:00.000+02:00

Att golfare är ett släkte för sig visste jag innan jag åkte på golfresa till Tunisien.
Vi började i Tunis. Golfgänget körde med tidig uppstigning för att komma ut på banan.
Själv käkade jag en halvsen Petit Dèjeuner innan chaffisen plockade upp mig och körde mig till banan för en timmes fotosession innan gänget kört sina 18 hål.
Träffade en tjej från Slovenien som till och med hade en sämre sving än jag:-)
Hennes kille fungerade som hennes Pro, men det hade nog varit bättre om hon hyrt en av banans anställda instruktörer i stället...
Efter två dagar i Tunis bar det av till Tabarka, nära den nordliga gränsen till Algeriet.
Golf Tabarka aspirerar till utmärkelsen ”den vackraste golfbana LJ Media sett”. Läckert är bara förnamnet. Banan har tre hål som ligger vid kanter av Medelhavet. Desssutom fanns det en svensk golfvärd som hette Lars samt ett svenskt Pro som hette Lennart.
Golfproffset Lennart körde runt mig på banan i en club car och förklarade de 18 hålens olika egenskaper. Killen hade haft noll i handicap, men då han jobbat som Pro (eller instruktör som vi icke-golfare säger) i elva år hade hans hcp ökat till fem.
-Jag har inte den tiden som krävs att hålla mitt hcp på scratch. Då måste man delta i en del tävlingar och så, förklarade Lennart.
De båda svenskarna gjorde oss sällskap även på hotellet ända tills vi fortsatte till Hammamet.
Mitt resesällskap har stigit upp med tuppen varje dag. Minst en 18-hålsrunda har det blivit. En av killarna har gjort en gimmick av att han enbart spelar med gamla träklubbor. Den yngsta klubban är 80 år! I morgon (eller idag som det blir när detta inlägg finns på bloggen) ska jag plåta honom i hans äkta St. Andrews-outfit med gammelklubborna.
Men innan det blir dags för fotosession har jag en tid bokad på Driving Rangen. Då ska jag skaffa mig träningsvärk i muskler man inte visste att man hade.
Golfare är ett släkte för sig och vem vet, man kanske skulle ansluta till sällskapet.
Det försöker i varje fall alla mina nyfunna golfpolare övertala mig till.
Vi får se hur min sving är i morgon. Det kanske ger mersmak!

Folktomt Arlanda

2010-04-25T05:01:00.004+02:00

Drog till Tunisien i afton. Nyss framme på hotellet kopplar jag av med detta blogginlägg. Här är det just nu 16 plusgrader samt duggregn.
Det är andra gången jag upplever regn i Tunisien. Första gången var det en störtskur i Sahara!!!
När jag kom till Arlanda vid 21.30-tiden ekade det på grund av alla öppna ytor. Askmolnets förbannelse har tydligen inte släppt sitt grepp om skraja myndigheter samt skrämda resenärer. Såg en rapport att Sturup i Malmö var stängd medan Kastrup var öppen. Det är bara 20 kilometer mellan de båda flygplatserna, så var finns logiken?
Under kvällen avgick endast fyra flighter från terminal fem. Vår flight till Tunis var sist av dem alla. Vi lyfte 23.25.
Det mesta var stängt. Inte en Pressbyråkiosk i sikte. Men taxfree och några barer hade öppet så reskamraten Bobbi hade vänligheten att bjuda på en öl innan vi bordade Nouvelair / Karthago Airlines Airbus.
Det ska bli kul att upptäcka Tunisien med ett gäng golfare.
Undrar om mina fördomar om de människor som idkar pensionärsbandy kommer att besannas:-)
Ni som gillar golf kan se fram mot ett reportage från min penna och delvis från min kamera i en av de mera glassiga golftidningarna.

Mariefreds eldsjälar

2010-04-24T02:20:00.005+02:00

Besökte Världsbokdagen i Mariefred i dag.
Hade vissa förhoppningar att min förläggare skulle fixa lite Fadde-böcker att sälja, men icke.
Vad hans totala tystnad beror på har jag inte en susning om. Mailade till och med Robert Aschberg, delägare i förlaget, i onsdags för att få lite koll på varför inget händer.
Robban svarade inte heller. Har förlaget konkat månne?
Nåväl, vännen Bitte hämtade vid Läggesta Station, trots sin feber och typ tio Alvedon i kroppen. Jag fick ett bord att sälja vid. Hade med mig ett gäng ex av Scoopet, min näst senaste bok.
Att sälja olästa böcker i konkurrens med folk som sålde begagnat för en tia styck var väl inte det smartaste. Men kul var det och trevligt sällskap hade jag. Nästan hela tiden. Kusin Peter med sambo dök upp och förärade mig en nästan ny trådlös telefon. Perfekt att ha som reservare om min nuvarande skulle paja. En dryg timme innan eventet var över började folk packa ihop. När jag stod ensam gav jag upp. Stoppade ner böckerna i ryggan och tog en sväng till korvmojen för en tunnbrödsrulle med räksallad. En delikatess jag sällan unnar mig.
Hjälpte sedan gänget att bära marknadsborden till förrådet innan Bitte skjutsade mig till Läggesta. Kände mig rätt så slut efter att ha haft ståplats i nästan fem timmar och därefter släpat marknadsbord, men jag håller mig envist vaken då flyget i morgon är kraftigt senarelagt.
Vi lyfter 23.25 och landar fyra timmar senare. Söndag förmiddags program är planerad för en golfrunda och eftermiddagen för en sightseeing. Jag kommer att föreslå sovmorgon, skippa sightseeingen och köra golfen på eftermiddagen i stället.
Inte för att jag golfar, men det kan ju bli balla bilder. Sidi bou Said har jag sett förut.
Nu lär det förmodligen inte bli så mycket bloggat på ett tag (om jag inte får fri wi-fi på hotellen) men vi hörs när jag är tillbaka i kalla Norden.
Men eldsjälarna i Mariefred fixade ett bra event, tycker jag, trots att jag är mer än lovligt trött just nu. Ska zzzzova länge i morgon. Vid 12.00 har fritidskommitén korvgrillning och kaffe i parken nedanför min boning. Det kan ju bli lagom som frukost...

Rent hus (eller åtminstone kök)

2010-04-21T00:10:00.002+02:00

I dag har diskmaskinen gått varm.
Efter sex fyllda maskiner var allt husgeråd rent, även den glasskål som sprack i disken. Allt är på sin plats i köksskåpet samt i lådorna.
Glasskålen förpassades i glasigloon. Dessutom kastade jag en del metallsopor som hantverkarna lämnat, drog iväg plastförpackningar samt slängde returpapper.
Sen torkade jag fönsterbrädan, skrubbade kylskåpet på utsidan samt torkade golven i kök och badrum. Härnäst, när det nu blir, ska jag till IKEA för att köpa ett set plastbunkar, en ny måttsats, en tratt, en diskborste och en diskpropp. De grejorna har blivit för sunkiga under stambytet och måste bytas ut mot nya.
Medan diskmaskinen gjorde sitt jobb och jag fick en stund över i städjobbet ringde jag redaktörerna.
Gjorde upp om ett par reseknäck med en av dem. Den andre berättade att han hade köpstopp till augusti. Då brände jag en cd med bilder samt en text som jag hade skickat honom på spek.Jag omarbetade texten så att den skulle passa den förstnämnda redaktörens tidning. Kuvertet postas när jag drar iväg till mässan. Fick även ett mail med ett artigt nej från Bilsport på ett förslag jag lade i går. Den grejen bollade jag vidare och det ser ut som att jag kan göra det knäcket i en annan publikation.
Har jagat min bokförlägagre i flera veckor. Snubben har gått under jorden och svarar inte på mail eller i telefon.
På fredag ska jag stå i mitt, för mina egna pengar, hyrda marknadsstånd och sälja Faddeböcker, men jag har inga att sälja. Förläggaren går inte att få tag på.
Därför kommer jag att ta med den skvätt av min näst senaste bok, Scoopet och sälja den. Kanske till och med plocka lite begagnade böcker ur hyllan. Såna i tiokronorsklassen. Bättre än ingenting. Tågbiljetten är ju redan betald, så varför stanna hemma och förlora den investeringen på grund av en förläggare som håller sig undan...
I morgon blir det ett besök på mässan. Räknar med att träffa Börje Salming och snacka lite hockey över ett glas vin som han importerar. Han har alltid nya viner på gång så det ska bli spännande. Innan jag går in på mässområdet räknar jag med en kaffe på ett tidningsförlag jag jobbar med som har kontor alldeles intill.
Gällande bristen på Faddeböcker får jag nog ringa Robert Aschberg i morgon.
Han är ju delägare i förlaget. Man får hoppas att det ordnar sig.

Inlägg 400 sedan start

2010-04-19T22:32:00.002+02:00

Detta inlägg är nummer 400 sedan bloggen drogs igång den 10/10 2007. Då har jag inte räknat med resebloggen där det finns 45 inlägg sedan början av 2010.
När jag kollade upp startdatum genom att leta mig bakåt såg jag att min skitmobil bara är ett år gammal. Fick ut mobilen den 18/4 2009.
I dag har det hänt en hel del. Både bra och mindre bra.
Dagen började med att jag ringde stuntmannen Johan Thorén. Han har ett par skojiga fordon i garaget som jag tänker skriva om i minst två olika tidningar. Johan okejade mina idéer och så också den ena tidningen. Den andra vill dra mitt förslag på ett möte i nästa vecka. Okej då. Gör så. Vi hörs, avslutade jag samtalet.
Sen ringde jag runt för att kolla av gamla förslag hos andra tidningar utan att få tag i rätt folk. Men de ska inte tro att jag ger mig. Rätt som det är svarar de i telefonen och då blir det ja eller nej. Huvudsaken är ju att man får besked och kan gå vidare med nya grejor.
Sen var det dags att fixa lite med internetbanken. Skatt skulle betalas. Traktamente skulle tas ut och så skulle jag se till att föra över ett par lax till privatkontot som jag skulle ta ut på Bankomaten.
När jag checkade kontot såg jag att det fanns några lax mer än vad jag räknat med på privatkontot. Kollade upp varför och såg noteringen ARV på insättningen.
Vad i helsefyr! De enda två personer jag kan ärva är mina föräldrar och såvitt jag visste var de friska och krya. Något arv från dem är inget jag ser fram mot. Dessutom brukar man inte få ett arv utan en bouppteckning som tar ganska lång tid. Men jag hoppas att det tar lång tid innan det problemet blir aktuellt för min del. Jag vill gärna ha mamma och pappa i livet så länge som möjligt!
Det visade sig att ARV var en förkortning av ordet arvode. Ett styrelsearvode hade betalats ut utan min vetskap. Alltid kul med lite pengar man inte räknat med.
Tog en prommis till föräldrarna för en eftermiddagsfika. Lämnade deklarationen på vägen. Ringde även en redaktör som förklarade sig inte vara nöjd med mitt näst senaste alster. Jag bad honom maila vad som var fel så fixar jag till det. Nöjda uppdragsgivare är A och O.
Väl hemma hos päronen noterade jag att de var lika alerta som vanligt. Jag berättade historien om ARV, så vi fick ett gott gARV tillsammans:-)
På hemvägen ringde jag en redaktör som haft köpstopp ett tag. Han bad mig ringa i morgon förmiddag. Det kan vara ett gott tecken för framtida frilansjobb.
Väl hemma såg jag att diskmaskinen var inkopplad. Glatt gnolande torkade jag av dammet från popcornmaskinen och ställde in den i skåpet under diskbänken. Fortsatte med att stuva in plastkassar, tvättmedel, diskmedel och annat som ockuperat balkongen i snart tio veckor. Därefter fyllde jag diskmaskinen till bristningsgränsen, la in en disktablett och körde igång underverket.
Den. Funkade. Inte.
Maskinen gick runt, men det kom inget vatten. Provade att vrida på kranen som kopplats till disksystemet och startade på nytt. Ingen skillnad. Provade några gånger till med olika varianter. Inget resultat.
Senare på kvällen gick jag ut och åt på den lokala syltan Flott-Otto med några polare. En av dem, Tore, jobbar med hydraulik. Han är till och med ingenjör i ämnet. Jag beskrev problemet för honom och fick veta att det kunde bero på vad som helst. Gammal maskin som torkat ut, backventiler som slutat funka och så vidare.
Kollade även med Raffe som bor i vår förening och har diskmaskin. Hans maskin hade funkat efter stambytet, men den var ganska ny när han fick den inkopplad.
När jag kom hem drog jag fram maskinen och kände efter kopplingen i själva maskinen. När jag noterat att den satt på baksidan och var svåråtkomlig sköt jag tillbaka den nödvändiga tingesten och koncentrerade mig på kopplingen vid ettgreppsblandaren. Skruvade loss slangen och testade att det fanns vatten. Jodå, vattnet kom när jag vred på diskmaskinskranen. Tömde slangen på det vatten jag kunde få ut och gängade fast den igen. Med avstängd kran givetvis. Startade diskmaskinen och vred på vattnet efter tio sekunder. Då lät maskinen som i sin krafts dagar. Den funkade!
Ungefär efter halva detta långa inlägg stängde jag av maskinen och ställde luckan på torkläge. I morgon ska jag kolla om jag får använda överskåpet (dvs om elektrikerna är klara). I så fall kommer maskinen gå varm medan lägenheten blir mer och mer beboelig.
Nu är det dags för en total makeover!